Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande reseberättelse1 hänvisas derför här. Om expeditionens
vetenskapliga resultat yttrade sig föredraganden p& ungefär följande sätt:
»Expeditionen har enligt mitt förmenande till fullo bevisat, att
Grönlands södra del är icke blott helt och h&llet täckt af"is och snö, utan
att detta is- och snöhölje har formen af en ofantlig sköld, under hvilken
berg så väl som dalar helt och hållet försvunnit och på hvilken man
alltså icke kan spåra det underliggande landets konfiguration. Huruvida
detta äfven är fallet i Grönlands norra del, vågar jag icke säga;
afgö-randet af denna högst intressanta fråga måste blifva föremål för en ny
expedition. För närvarande håller jag mig alltså blott till södra Grönland.
Ishöljet har här, såsom jag redan sagt, formen af en sköld. Ganska
brant, men regelbundet höjer sig isen från ostkusten till en höjd af
9000 till 10000 fot, är nästan flat på midten och sänker sig åter i en
jemn sluttning mot vestkusten. . Denna egendomliga och regelbundna
form framkallar med nödvändighet den frågan: hvad har förorsakat
densamma? huru är landets konfiguration derunder?
Jag har hört geologer säga, att på grund af våra iakttagelser det
vore klart, att Grönland är ett slättland, att endast dess yttre delar äro
fårade af glacierer, som gifvit upphof till fjordar och dalar, under det att
det inre uppenbart har formen af en högplatå, utan några betydande vare
sig dalar eller berg; hat finnas nämligen inga glacierer som kunDa utgräfva
marken. Enligt min tanke är denna slutledning fullkomligt oriktig. Jag
tror, att formen af inlandsisens yta alldeles icke är påverkad af det
underliggande landets konfiguration. Nordenskiöld har utan tvifvel rätt
der-uti, att Grönlands orografiska byggnad liknar Skandinaviens, särskildt
Norges. I dess inre måste finnas berg och dalar lika väl som vid kusten.
Denna är sönderskuren af djupa fjordar, omgifna af höga fjäll, på samma
sätt som i vestra Norge, och Grönlands kuster äro måhända ännu mer
vilda och kuperade än mitt eget lands.
Om vi hålla fast vid att dessa fjordar äro utgräfda af isen, så måste
vi också erkänna att denna kan gifva upphof till dalar och berg i det
inre. Härtill skall jag strax återkomma; för närvarande vill jag blott
framhålla, att vi icke äro berättigade att söka anledningen till isens
sköldlika form i det underliggande landets konfiguration; isen måste hafva sin
egen form, framkallad icke af landets form, utan af de meteorologiska
förhållandena. Det kan ej bestridas, att isen på somliga ställen måste hafva
en alldeles ofantlig tjocklek, enär den fyller dalarna och betäcker
bergstopparna, och dess mäktighet beror uppenbart af snönederbördens mängd.
Denua åter måste vara störst i närheten af kusten och gradvis aftaga
mot det inre; det är följaktligen mycket troligt, att isens största tjocklek
förefinnes, icke i midten af kontinenten, utan mot kusten åt båda sidor.
A priori borde vi således vänta att finna just den form hos inlandsisen,
som vi hafva iakttagit.
Jag har redan omtalat, att snöfältets yta i det inre är så fullkomligt
jemn, som om den vore glättad. Den har en slående likhet med den
ostörda ytan af en frusen ocean, hvars låga, långsträckta, från öster till
vester framgående dyningar för ögat äro svåra att urskilja.
1 En svensk upplaga af densamma skall utgifvas, samtidigt med den forska, på
P. A. Norstedt k Söners förlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
