Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dungar och grässlätter ömvexla med hvarandra; till följd af det
höga läget är också klimatet både svalare och sundare än vid kusten.
Hvete, råg, ja äfven hafre växa här, och de hvita kunna uthärda
kroppsarbete nästan som i Europa. Denna plats är nu bebodd dels
af hvita från Mossamedes, dels af emigranter från Madeira qch
Portugal. Portugisiska regeringen gör hväd den kan för att befrämja
utvandringen till denna koloni. Emigranterna erhålla under första året
understöd i både penningar och proviant för att underlätta deras
existens under denna tid, som helt naturligt är den svåraste. Och i
sjelfva verket torde Oila och trakten der omkring vara en p.i de få
platser å denna kontinent, som ega nog gynsanima klimat- och
naturförhållanden för att tillåta en europeisk invandring. Ställets
aflägsen-het — först ned till Mossamedes och sedan, fem långa dagsresor öfver
öknen — torde dock förklara hvarför endast några få jordbrukare, ett
par franska missionärer och några mindre handelsfaktorier nu
representera Europa i denna eljest fruktbara och helsosamma trakt.
Oila ligger som sagdt på en bögslätt eller rättare på sluttningen
af en sådan, ty landet höjer sig ständigt mot det inre, tills man öfver
den sista afsatsen, Xellas (Sheilas), kommer upp på den stora
sydafrikanska högplatån, som upptager hela verldsdelens inre. På denna
platå, en dagsresa från Oila, kommer man till ännu en koloni af
hvita, till Umpata. Dess inbyggare äro emellertid ej portugiser, utan
härstamma från en helt annan trakt — de äro nämligen holländska
Boers, som invandrat hit från Transvaal i sydöstra Afrika. Det är
onekligen en egendomlig företeelse att så långt från moderlandet och
så godt som alldeles skilda derifrån träffa dessa män, qvinnor och
barn, hvilka här lefva som jägare och nomader, oberoende af alla och
njutande en obegränsad frihet. Hvad som drifvit dem att lemna sina
landsmän och sin förra hemort torde hafva varit missnöje med
der-varande oroliga politiska förhållanden. De packade sina med oxar
förspända forvagnar, uti hvilka qvinnorna och barnen inhystes, och
männen, väl beväpnade med säkra Marti ni-Henry-gevär, best ego sina
ridhästar, och äfventyraretåget satte sig i rörelse mot nordvest. Under
färden lifnärde de sig hufvudsakligen med jagt, ty dessa trakter vimla
af antiloper, springbockar, bufflar m. m., och med rofdjuren torde de haft
mången het dust; det afrikanska lejonets hemort är just i dessa trakter.
Stundom gjordes långa uppehåll under resan. Då man kom till eiv
fruktbar och villebrådsrik trakt, slogs ett fastare läger än vanligt,
åkerbruksredskapen framtogos ur vagnarna, ett stycke jord uppbrötsoch
besåddes med majs. Om några månader var skörden färdig, kornet maldes,
bröd bakades, och snart var den lilla kolonien åter på väg, alltjemt
sökande bättre land, för att der nedslå sina bopålar. Mången skarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
