- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 9 (1889) /
43

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

käppar och klubbor. Under ett uppehåll i misshandeln begärde han
vatten, men i stället fylde man hans torra strupe med sand. Den
olycklige afled kort derefter, och rättvisan tog de brottslige om
händer.

Såsom redan är nämdt finnes i Mossamedes ett vida större antal
svarta än hvita. Den svarta befolkningen består af handtverkare och
tjenare, och rekryteras genom slafvar, som köpas från det inre landet.
Bland dessa svarta har på, sista tiden pågått en emancipationsrörelse,
som, om den ej stäfjas, kan blifva af ganska allvarsam natur. Från
kolonierna rymda slafvar och tjenare hafva nämligen på ett otillgäng*
ligt ställe i det inre skapat sig ett eget område, der alla rymmare

finna en säker fristad. Här hafva de sina plantager och odlingar, sin

boskap, och allt hvad de behöfva; vapen och ammunition hafva de dels
medfört, då de rymde, dels tillbyta de sig sådan af vinningslystna
hvita, som, trots myndigheternas stränga förbud, i största tysthet och
naturligtvis med stor risk — men äfven med stor vinst— smuggla
dem vapen i händerna. ’ Detta medför naturligtvis för de hvita ganska

stora olägenheter, ty så snart en svart blir missnöjd med sin ställning

i kolonien, tänker han genast på att rymma till denna tillflyktsort.
Mer än en gång hafva myndigheterna utsändt starka truppafdelningar
för att tillintetgöra denna negerkoloni, men så väl är. platsen vald
och så väl hafva flyktingarna vetat att försvara sig, att trupperna med
förlust och oförrättadt ärende måst draga sig tillbaka.

Efter något mer än en månads vistelse i Mossamedes var tiden
inne att anträda återresan. Men man lemnar ej Angola-kusten lika
lätt, som man kommit dit; pass från koloniens kommendant måste
först - anskaffas och en penningesumma för dess lösen erläggas, och ej
nog med dessa åtgärder för min egen person, jag måste äfven
erlägga utförseltull för en ridoxe, som jag köpt och nu förde med mig.
Sedan detta väl var öfverstökadt, befann jag mig å nyo till sjös, på
återresa till Kongo. Emellertid blef min resa dit afbruten af en
oförutsedd händelse. Redan ‘ innan jag lemnat Mossamedes, kände
jag att en sjukdom var i annalkande: en svår bulnad — en följd af
mitt svaghetstillstånd — började allt mer att plåga mig, det blef till
slut outhärdligt, smärtorna, som ökades genom fartygets rörelser, tilläto
mig ej ett ögonblicks sömn, och alldeles utpinad måste jag vid
ankomsten till St. Paul de Loanda lemna fartyget för att bäras upp till
dervarande hospital. Denna institution förtjenar att nämnas med
sanskildt beröm; det är den största och bästa inrättning af detta slag
på hela Afrikas vestkust. Sjelfva byggnaden är stor och prydlig med
luftiga, svala korridorer, på ömse sidor om hvilka sjukrummen äro
belägna. Här vårdas ständigt ett par hundratal sjuka, hvaraf största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1889/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free