Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anledt Emins långa tystnad. Nära sjön möttes han af budbärare med*
forande bref från Mr. Jepbson, som förkunnade de öfverraskande
nyheterna, att den 18 aug. 1888 ett uppror utbrutit bland Emins folk i
Dnfilé, att Emin ocb Jepbson blifvit gjorda till fångar, att under tiden
mahdisterna ankommit med tre ångare till Ladö ocb kort derefter
intagit Redjaf; vid ett försök att återtaga denna plats bade flere af de
rebelliska officerarna blifvit dödade, hvarefter soldaterna förklarat, att
de ej ville strida, om icke Emin sattes i frihet. Härefter hade denne
och Jephson flytt söder ut, fbrst till Wadelai och sedan till Tunguru
vid Nyansa. Under tiden hade mahdisternas försök att intaga Dufilé
blifvit tillbakaslaget, men Emin hade icke lyckats återvinna sin forna
makt öfver folket.
Den 6 febr. 1889 anlände Mr. Jepbson till Stanleys läger vid
Ka-valli, och den 13 Emin sjelf med två ångare, medförande den första
afdelningen af sitt folk, med hvilket han nu, efter lång tvekan, beslutat
att lemna landet. Emins officerare ocb soldater visade sig emellertid, när
det kom till handling, föga benägna att företaga den långa marschen
till kusten. Den 10 april, då det slutliga uppbrottet skedde, medföljde
blott 514 män, qvinnor och barn den Stanleyska karavanen, som nu i
allt räknade omkring 1,500 personer. Redan följande dag insjuknade
Stanley, hvilket hade till följd ett nära månadslångt uppehåll, men ej
heller denna frist begagnades af de qvarlemnade att ansluta sig till
räddningsexpeditionen. Först den 8 maj fortsattes färden, sedan man
samma dag mottagit ett budskap från Wadelai, visande den förvirring,
som inträdt derstädes efter Emins afresa. Färden stäldes nu söder ut
till den »södra Nyansa», Muta Nsige eller Albert-Edward-sjön, såsom
Stanley nu kallat den, och derifrån genom Ankori och Karagwe till
det sydvest om Victoria Nyansa belägna Usambiro, der en engelsk
missionsstation är belägen, ledd af den från historien om de senaste
händelserna i Östafrika mycket bekante Mr. Mackay. Här och i Msalala
vid Victoria-sjöns södra strand hade den engelska komitén till Emins
räddning sedan mer än ett år inrättat en depot af förnödenheter för
expeditionens räkning. Ytterligare understöd har densamma erhållit i
Mpuapua, som nyligen blifvit eröfradt af tyskarna under major
Wiss-mann, och i de dagar, då detta skrifves, torde Stanley och Emin, med
deras af sjukdom och flendehand visserligen mycket reducerade karavan,
anlända till kusten.
Den geografiska vinsten af denna stora expedition är naturligtvis
betydande. De sträckor, som nu för första gången blifvit af europeer
beresta, äro landet mellan öfre Kongo och Albert Nyansa och trakten
mellan denna sjö och Karagwe. Den förra delen af vägen följde
huf-vudsakligen Aruvimis lopp, och derunder har blifvit ådagalagdt, att
denna flod icke, såsom Dr. Junker antagit \ är identisk med den af
honom upptäckta Nepoko, utan att denna senare är en biflod till den
förra. Enligt Stanley upprinneT Aruvimi på bergen nordvest om Albert
Nyansa, flyter derifrån mot sydvest till ungefär 1° n. br., så mot
nord-, vest till nära 2° och vidare under många krökningar åt sydvest till dess
inflöde i Kongo. Floden, som på olika sträckor har olika namn — 1
1 Se hans karta i Ymer 1888, s. 68.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
