Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resor i Britiska Nya Guinea.
Af B. O. Edelfelt ’
I Ymer för 1886 (s. 148—159) har jag skildrat första tiden af min
vistelse i Nya Guinea. Läsaren kan deraf finna, att jag, då jag sist
skref till sällskapet, uppehöll mig på Astrolabe-bergen (9° 29’ s. br.
och 147° 30’ o. 1.) och att jag just stod i begrepp att lemna mitt
tillfälliga hem bland dessa berg. Emellertid var jag nödsakad att
qvar-stanna, intill dess infödingarna kände sig hågade att ledsaga mig
deri-från. Ändtligen, den 26 september 1884, underrättade de mig, att
de voro beredda att företaga resan, och glad blef jag. Följande morgon
voro alla tidigt uppe, och allt syntes klart till afiard; några infödingar
kommo till och med för att utvälja sina bördor och gjorde i ordning
käppar för att bära dem på. Jag var helt belåten öfver dessa
förberedelser, enär jag deri såg ett tecken till ett snart uppbrott, men
här-utinnan blef jag illa sviken.
Höfdingen Lohia hade dagen före min tillämnäde resa till kusten
begifvit sig bort till en närliggande by. Ehuru han hade lofvat mig
att komma tillbaka och se till att allting var i ordning för afifården,
tycktes det nu som om hans majestät ej skulle behaga infinna sig,
och folket gjorde ej en min af att bryta upp, innan de hade sett sin
höfding. Jag afsände några män för att påskynda honom, men det
krushåriga majestätet förklarade, att han ämnade blifva der han var,
och att folket finge gå utan honom; han anförtrodde emellertid åt
sin broder att taga befälet öfver bärarna. När vi alltså hade kommit
så långt, uppstod ett ytterst lifligt uppträde: det grälades om hvem
som skulle bära den bördan eller den — alla ville ha den lättaste bördan
och den högsta betalningen. Jag började känna mig illa till mods
och fruktade, att alls intet uppbrott skulle blifva af; till min ledsnad
upptäckte jag äfven, att jag hade två bärare för litet. Då framträdde
till min glada öfverraskning en qvinna och erbjöd sig frivilligt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
