- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 9 (1889) /
149

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jagt, återvände efter en halftimme med ett hälft dussin kängurus.
Inelfvorna, som uttogos, gåfvos åt qvinnoma för att kokas, och derpå
kastades hela djuret med skinn och allt på elden. Ibland uttagas icke
ens inelfvorna, och anrättningen slukas dock med samma begär, som
om den vore tillagad enligt alla kokkonstens regler.

Då det blef mig för långt att vänta till dess infödingarna förtärt
sitt byte, gaf jag mig i väg med två gossar och lemnade åt bärarna
att följa efter, när de sjelfva behagade. En marsch på tre och en
half timmar i en brännande sol och med en osläcklig törst bragte mig
till Port Moresby, dit jag anlände kl. 1,30 e. m., men bärarna syntes
ej till förr än kl. 4, då de emellertid aflemnade allt mitt gods orördt
och i god ordning. Hvarje man erhöll derpå i betalning en
amerikansk yxa (värd 3 shillings 6 pence), två bundtar tobak och en
matsked salt. Bergsstammarna äro nämligen i hög grad begifna på salt
och äta det på samma sätt som socker. Vid deras besök på kusteu
störta de genast i sjön och dricka hafsvatten med samma förtjusning,
som tyskarna dricka öl. Jag känner ej om detta har sin grund i
hafsvattnets laxerande förmåga, men tror det knappast, då den
vegetabiliska dieten väl torde göra bruket af laxerande medel obehofligt.
Dermed må emellertid vara huru som helst, säkert är att de, då de
återvända till sina berg, fylla tjocka, flere fot långa bamburör med
hafsvatten till framtida bruk i hemmet, och att de bevara vätskan som
om den vore något särdeles dyrbart.

I Port Moresby gjorde mina vänner bergsborna sig genast
underrättade om alla de färskaste nyheterna på platsen; bland dessa var
äfven den, att en Motu-man blifvit mördad i en by fem mil från Port
Moresby. Han hade utan någon som helst anledning blifvit öfverfallen
och bokstafligen sönderstyckad med tomahawker. Denna underrättelse
gjorde ett djupt intryck på mina bärare. De läto mig genast förstå,
att de vid denna tid på året nödvändigt måste sörja för att nya
planteringar blefve upptagna, hvarför de redan samma natt måste
återvända till sin hembygd. Jag tog detta skäl för godt, ehuru jag mycket
väl insåg, att det var fruktan för att bli anfallna, som var rätta
orsaken till deras snabba återtåg. En papua vill emellertid aldrig
kännas vid sin feghet, allra minst för en europé, och de skryta gerna
med sitt mod, ehuru de äro långt ifrån att vara några hjeltar.

Vid solnedgången voro redan bärarna borta. Men innan de
be-gåfvo sig i väg, togo de på sitt okonstlade sätt ett varmt farväl af mig
och kallade mig sin store i>dibiakai> (vän). Och hade de kunnat läsa
mina tankar, så skulle de hafva funnit, att ordet vän verkligen icke
sades utan skäl. Jag hade visserligen under vistelsen bland dem haft
åtskilliga svårigheter att bekämpa, då det gälde att få dem att hjelpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1889/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free