Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en melankolisk säng, hvari de gåfvo uttryck åt sin förtjusning att
hafva påträffat så ädla välgörare, som skänkt dem tobak.
Vi lättade ankar tidigt på morgonen, men som vinden var svag,
gjorde vi ringa fart. Omkring ett dussin kanoter sköto ut från
stranden och hängde sig fast vid oss, hvilket ytterligare bidrog att hindra
farten. Så många af infödingarna, som kunde rymmas, satte sig på
fartygets reling för att, som de sade, prata en stund med kaptenen, som
. de kände. Men då de efter åtskilliga tillsägelser ej visade lust att bege
sig af, förlorade kaptenen tålamodet och började knuffa den ene efter
den andre öfver bord. Kanoterna lossades under stor förvirring, och
folket, som sprattlade i vattnet, lemnades att taga vara på sina
farkoster bäst de kunde. En af kanoterna kantrade, och besättningen,
som till största delen bestod af gossar, började af alla krafter , att
arbeta- på att hvälfva om båten, hvilken var fyld med vatten. Under
tiden hängde hela det öfriga sällskapet sig fast vid utliggaren, och jag
väntade i hvart ögonblick att få se en ny öfverhalning. Detta tycktes
pojkarna äfven befara, ty de begagnade sig ganska eftertryckligt af
sina åror för att hålla de .andra på afstånd, till dess de lyckats befria
sin båt från vatten, genom att sparka ut det med fotterna.
Kanoterna i denna del af Nya Guinea äro förfärdigade af
urhål-kade trädstammar, de äro ofta ända till 60 fot långa med én utliggare
på ena sidan, hvilket gör att de, om de ej hållas väl i jemvigt, lätt
kantra. Men simning är för infödingarna endast en lek, vattnet är
lika väl deras element som torra landet, och de kunna utan minsta
svårighet simma två å tre mil i hög sjö. Det samma gäller om
barnen. De tumla om i böljorna som fiskar, ocli^nan ser dem ofta utföra
sina lekar och barnsliga upptåg i vattnet.
Vid middagstiden blåste det upp en frisk bris, och den förde oss
inom några timmar till Hula (Hood Point), en stor by helt och hållet
byggd i hafvet och som jag längre fram närmare skall beskrifva. Vi
ankrade här kl. 8 e. m. och blefvo genast omringade af kanoter, till
största delen rodda af qvinnor, hvilka tiggde om tobak, och på
qvin-nors sätt tråkade ut oss med frågor om hvad som händt i Port Moresby
och andra byar vid kusten. Ändtligen lyckades vi göra oss af med
dem och fingo njuta några timmars hvila.
Nästa morgon kl. 5 omringades vi åter af kanoter, lastade med
kokosnötter, bananer och grönsaker af alla slag, och ett lifligt
köp-slående böljade. De ville ej ha något annat än tobak i utbyte mot
sina frukter och grönsaker, hvaraf vi erhöllo stora massor. Folket
var vackert och välmående. Det som vanprydde dem var tänderna,
hvilka blifvit svarta genom beteltuggning. Qvinnoma äro lifliga och
något påflugna, men de ega på samma gång en naturlig blygsamhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
