Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter många uppskof begåfvo vi oss ändtligen i väg den 3
november. Vi färdades först i kanot tvära öfver Hood-lagunen, hvari
Dundee-floden utmynnar. Efter att hafva passerat densamma, påträffade
vi en creek, hvare lopp vi följde ända till dess vi kornmo till en bro
af bamburör, omkring 100 fot lång, begagnad af infödingarna under
den våta årstiden, ehuru äfven under de gynsammaste omständigheter
denna del af landet tyckes vara ytterligt sumpig och osund. Efter
en kort vandring anlände vi till ett vackert alluvialland. Här mötte
vi 16 qvinnor från byn Animarupu, stadda på väg till kustbyarna för
att handla. De bildade genast en halfcirkel omkring mig och
uppstämde en visa om betelnötter och andra läckerheter, hvarpå jag
förärade dem sfnå presenter af glasperlor, och så gingo vi hvar och en
åt sitt håll. Efter att hafva passerat öfver åtskilliga höj dsträckor,
bildade af porfyrberg, kommo vi kl. 4 e. m. till en liten illa byggd by,
der jag af min vän Kcrepuna-höfdingen Gilimo presenterades för byns
höfding Dakapolo och hans två fula hustrur. De togo emot oss med
den artighet, som är vildarna egen, och vi trakterades med sockerrör
och betelnötter. Dakapolo skänkte mig äfven ett vackert arbetadt
spjut, det största vänskapsbevis som en inföding på Nya Guinea öfver
hufvud taget kan visa en främling.
Höfdingen förde mig till en annan större by och presenterade
mig för flere höfdingar, deribland en höfding för höfdingarna, samt
dennes båda hustrur och familj af fullvuxna söner och döttrar. Den
åldrige höfdingen var en treflig, jovialisk gammal kurre, full af skämt
och humor, det var endast skada att jag ej förstod honom tillräckligt
för att njuta af hans infall; jag måste nöja mig med det som
Kere-puna-mannen öfversatte åt mig. Den gamle höfdingen hade ett stort,
präktigt hus; äfven de öfriga husen, hvilka lågo spridda bland de
väldiga vulkaniska kullarna, voro utomordentligt välbyggda. De ogifta
männen och qvinnorna hade sina egna bostäder i olika delar af byn.
Byns invånare voro allesamman synnerligen vänliga och
uppmärksamma; tiggeri förekom icke, hvilket annars är så vanligt bland
kustbefolkningen. Tobaksrökning var ej allmän bland qvinnorna, ej heller
i någon större utsträckning bland p än nen.
Folkets medelstorlek var här omkring 5 fot 3 tum. De hade
proportionerliga, väl formade lemmar och ulligt hår. Huden företedde olika
nyanser, från olivfärg till kolsvart, tatuering förekom obetydligt och
inga prydnader af något slag. Stammarna som bebo kullarna, lära
endast bruka sådana vid festliga tillfällen.
Under min vistelse i denna by var jag den förnämste höfdingens
gäst. Mina mål intogos än hos den ene, än hos den andre af
höfdingarna, hvilka inbjödo mig att smaka på deras kokade yams-rötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
