Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagna, b&da af tyskar, for hvilka Kilimandjaro såsom »det högsta tyska
berget» har ett Bärskild t intresse. Den första af dessa ntfördes i nov.
1888 af berr Otto E. Ehlers. Denne gjorde först ett försök att nppnå
spetsen af den lägre bergstoppen, Mawensi, men m&ste afstå härifrån på
grund af bergets sönderklyftade och svårtillgängliga beskaffenhet. Han
vände sig derpå mot den högsta toppen Kibo och försökte bestiga den
från dess norra sida; han nådde här till foten af den isgördel, som på
alla sidor omgifver bergspetsen, följde densamma ett långt stycke åt
nordvest, men lyckades ej finna någon pankt, der ett uppstigande till
sjelfva kraterkanten var möjligt. ’ f
Lyckligare var d:r Hans Meyer, hvilken redan under sin första
bestigning af Kilimandjaro 1887 hunnit högre än någon annan. Från d. 2 okt-
1889 tillbragte han i sällskap med en van alpklättrare, hr Purtscheller, icke
mindre än 16 dagar på bergets högsta regioner (öfver 4000 m. höjd).
Härunder företogos fyra bestigningar af Kibo och tre af Mawensi. Den
senare bergstoppens högsta punkt lyckades man ej uppnå; deremothade
bergbestigarne den tillfredsställelsen att på Kibos högsta topp, den från
spdra kraterranden uppstickande »Kaiser Wilhelm Spitze», plantera den
tyska flaggan. Höjden af denna spets är i rundt tal 6000 m.; den öfver
skjuter med 15 till 20 m. tvenne andra, likaledes från södra kraterranden
uppstigande toppar. Den stora Kibokratem undersöktes noggrant; den
har en genomskärning af 2000 m.; djupet till dess botten, från hvilken
en mindre utbrottskegla reser sig, är omkr. 200 m. Snön, som omgifver
* denna keglas nedre delar, banar sig väg i form af en glacier åt vester
genom en öppning i kraterns kant. Kraterns yttre sluttning omgifves
öfver-allt af en isvall, som endast på ett par ställen kan bestigas, och detta
icke utan alpinistiska hjelpmedel.
Om dessa båda bergbestigningar se: Petermanns 1889 8. 68
och 1890 8. 15.
Tillverkning af stenredskap i Norra Amerika. Sällskapets
ledamot ingeniör Harald Fegræus i St. Paul, Minnesota, har insändt följande
meddelande:
»Under en expedition genom vestra Canada förliden sommar fann
jag några mycket väl arbetade pilspetsar af fiinta, hvilka jag visade en
gammal Sioux-indian, med förfrågan, om han kände till, på hvad satt
hans förfäder brukade förfärdiga dem. Han svarade, att de, efter att
genom knackning hafva erhållit ett stycke af passande storlek, upphettade
detsamma, och vid att beröra det med en i vatten doppad trästicka fingo
små flisor att springa ut och således efter hand kunde framställa ett
skarpeggadt vapen.
Jag 8krifver detta, emedan det kanske kan kasta ett ljus öfver
det sätt, hvarpå stenålderns folk gick till väga vid sina verktygs
förfärdigande».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
