Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den samt stalde alldeles i skuggan »una caccia reale di monna», som
konungen och rikskansléren samma dag roade sig med pfi Karlberg.
Men det egentligen anmärkningsvärda härvid är, enligt författarens
uppgift, att detta äfventyr gjorde heder fit honom och fit det
italienska namnet. Den gamle riksmarsken var sängliggande sjuk och kunde
ej stiga upp eller ens sitta uppe. Men ständiga budskickningar
underrättade honom om hvad som tilldrog sig, och »il conestabile, säger
han, hyser nu för mig den största välvilja, anser mig vara en god och
hjertligt tillgifven vän; sfi hade han yttrat sig till grefve Feman Nufiez,
spanska sändebudet». — Saken kunde nog hafva sin riktighet: att »ej
svika i dryckjom» var länge en dygd, som stod högt i pris inom
Sveriges alla samhällsklasser, de högsta icke ens undantagna.
I dylika dryckeslag bestod, enligt Magalottis fisigt, egentligen det
svenska umgängeslifvet; man kände ej andra »conversazioni»* än med
glaset i hand, och äfven i dessa samqväm var det vanligtvis endast
anförvandter eller sins emellan nära bekanta, som deltogo.
Större högtidligheter, vare sig af enskild eller offentlig art — fester,
folksamlingar, skfidespel — hörde ännu i Sverige till sällsyntheterna.
Endast bröllop och begrafningar ersatte dylika. Magalottis skildring
af dylika högtidligheter inom den förnäma verlden kan förtjena
anföras. Det torde dock ffi antagas, att han efter reseskildrares vana
möjligen sfisom allmän regel framställer enstaka fall, hvilka han sett
eller hört omtalas.
»När bröllop eller begrafningar gälla personer af hög rang, utföras
de med största högtidlighet. Nfigon gfing fras likbegängelsen tre eller
fyra år efter dödsfallet. Liket utställes, omgifvet af ljus, i en af
stadens förnämsta kyrkor, och derifrfin bäres det till Slottskyrkan,1 för
att der förvaras, till dess det begrafves pfi familjegendomen. När det
föres till denna kyrka, bäres det pfi en med gyllenduk betäckt bär un
der en tronhimmel. Framför går en mängd skolgossar utan ljus; med
dem följa deras lärare för att angifva tonen vid deras sång. Framför
bfiren bäras den aflidnes sköldemärke och uniform samt hans värja,
om han varit militär. Nära likkistan kommer konungen, tillsammans
med drottningen i en vagn med 6 hästar, rikt utstyrd — en present
från Frankrike. Derefter följa drottningens hofdamer, klädda i hvitt
med långa släp. Om den döde var en person af ovanligt hög
samhällsställning, så går konungen till fots. Till sist komma slägtingarna,
klädda i sorgdrägt.»
»Bröllop firas med stor st&t, äfven hos borgerskapet. Det går så
till, att man tillsammans tågar till kyrkan, hvarest vigselringen
öfver-lemnas. Alla slägtingar gå två och två; sist komma brudgummen,
1 S t Nicolai kyrka, jfr. s. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
