Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den indiska samlingen är ej stor, men innehåller många goda
ting. Bland dem må särskild t nämnas en stor samling af guvernör
P. Ankers, omkring år 1800 eller tidigare på stället utförda målningar,
en samling, som såväl genom sin ålder sota genom utförandet är
aP stort intresse och som kommer att blifva en af museets märkligaste
företeelser, då den en gång kan blifva fullständigt utstäld. Vidare
träffa vi ’en hop vapen och prydnader, figurer m. m. Hvad som
dock mest talar om att museet beträdt en ny väg, är den präktiga
samlingen af ej mindre än 40 djefvulsmasker från Ceylon. De utgöra
ett vackert bevis på ej mindre den nuvarande museistyresmannens
riktiga uppfattning, att det är stora sviter man måste hafva i ett
etnografiskt museum, än på hans kloka ekonomiserande med det ringa
årsanslaget, hvarigenom han t. ex. varit i stånd att anslå 1,000 mark
på en gång till förvärfvande af denna vigtiga samling.
Från Bwtre Indien finna vi föremål, som hvilket museum som
helst kunde afundas Kristiania-museet, nämligen en del af Carl Bocks
samlingar från Laos och Siam. Till hjelp vid inköp af denna till 98
nummer uppgående samling, som kostat 3,000 kronor, hade museet
ett extra anslag af 1,200 kr. Samlingen utgöres i främsta rummet af
Gautama-bilder från den märkliga hålan Tam-tap-tau i norra Laos
och från ruinstaden Kam peng Pet. För att få ut dessa och andra
samlingar från Siarn måste Bock använda mycken försigtighet och
hade sedan, såsom torde vara bekant, rätt mycket obehag af sin
månhet om den europeiska vetenskapen. Som bevis på huru strängt straff
det är för att bidraga till utförandet ur landet af heliga bilder och
föremål, erinrar jag mig den betecknande gest omkring sin hals, som
öfverstepresten i Wat-Cheng i Bangkok gjorde, då han, all sin
godmodighet oaktadt, nödgades på det bestämdaste motsätta sig min
för-sigtiga antydan, att jag gerna skulle vilja köpa ett par små bilder i
templet. Han var äfven nog forsigtig att tillägga, att han sannolikt
skulle blifva sitt vackra, rakade hufvud kortare, om någon af de bilder
mina giriga ögon betraktade, på ett eller annat för honom (och
naturligtvis också för mig) obekant sätt försvunne ur templet. Det är ett #
faktum, att den förr ofta upprepade »utförseln» af heliga föremål,
framkallat en ytterst sträng lag deremot. Så mycket lyckligare må
Kristiania-museet prisas, som lyckats få sin beskärda del af dessa från
300 till 500 år gamla klenoder.
Den kinesiska samlingen har det för så godt som alla kinesiska
samlingar gemensamma felet, att härstamma nästan uteslutande från
kuststäderna. De »kineserier» man der kan komma öfver, gifva alltid
en ytterst torftig bild af det verkliga Kina. Först då man lyckas erhålla
vidlyftiga samlingar från det inre landet, kommer man att lära känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
