Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stukats i form af valkar. Vidare talar derfor det förhållandet, att de
i sjön utglidna träden bibehållit sitt upprätta läge, hvilket
förutsätter, att den mark, i hvilken de voro rotfasta, förblifvit oberörd af
rörelsen i öfrigt och endast glidit ut på sitt underlag.
Närmaste anledningen till tilldragelsen torde deremot icke på grund
af föreliggande fakta kunna afgöras. Såsom i början nämndes, lär ett
långvarigt regnväder hafva föregått densamma. Det är sålunda möjligt, att
de undre vattenförande lerlagren varit mera uppmjukade än vanligtr
och derför ej kunnat uppbära den öfverliggande massans tyngd. Men
har sådant regnväder ej varit rådande mången gång förr? Helt visst,
och det kan derför ej anses såsom den enda orsaken. Kanske hade
skogen nu vuxit upp till den höjd, att den tyngde mer än förut.
Kanske hade strandliniens förskjutning nått derhän, att
jemnvigts-läget under dåvarande lutningsförhållanden blef allt mera kritiskt, tills
en i och för sig obetydlig yttre anledning eller en samverkan af dera
föranledde skredet just nu. Detta allt är frågor, hvilka numera ej stå
att afgöra, och såsom vanligt måste man äfven i detta fall bekänna
sin okunnighet rörande de närmaste anledningar, som föranledde
jordskredet.
Om ännu tvenne jordskred må här af längre fram anförd
anledning erinras. Jag står i förbindelse till bibliotekarien J. A.
Ahlstrand-för det han fäst min uppmärksamhet på desamma. Det ena har för
många år sedan timat vid Brunnsviken (Haga), hvarvid körvägen
nedanför det branta berget med åtskilliga träd rasade ut i vattnet, i
hvars bryn man vid stranden ännu, hvarom jag vid besök på stället
med bibliotekarien Ahlstrand kunnat öfvertyga mig, ser några afbrutna
stubbar. I öfrigt har jag om detta skred ej erhållit närmare
underrättelser.
Det andra skredet inträffade den 26 november 1867 vid
Ulfsunda-sjön, nedanför ett af de största stenbrotten vid Hufvudsta. Härom
läses i Dagens Nyheter för den 30 november sagda år:
»Egaren till det bekanta Hufvudsta vid Ulfsundasjön, löjtnant G.
Wibom, har till kapten J. A. Berg försålt, å viss tid, en del af det s.
k. »stenbrottet». Å denna vid sjön belägna del, som kallas
»jungfru-dansen», förehafver herr B. sprängning och huggning af åtskilliga
sorters sten med arbetsmanskap från Långholmen. Tisdagen den 26
dennes kl. 3—4 e. m. lemnade långholmarne, 50—60 man utom be-
1 Den som sysslar med jordborrning har ofta tillfälle att iakttaga, att
vatten-driinkt lera ar så lög, att borren redan vid en lätt tryckning af handen, eller
stundom till och med af sin egen tyngd, sjunker ner i densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
