Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«n klar, sorlande bergsbäck på bottnen, korsade vår väg och förorsakade
ott ständigt upp- och nedklättrande. Spår af elefanter syntes öfverallt,
och på långa sträckor var vägen alldeles förstörd och den omgifvar.de
småskogen nedtrampad af djuren. Efter att hafva tillryggalagt 6 km.
påträffade vi en ström, Dukku, som är ett tillflöde till Obe och på
detta ställe omkr. 20 meter bred och l,s m. djup. Det djupa,
forsande vattnet gjorde öfvergången mycket svår och farlig, och för att
ytterligare försvåra den, lågo stora stenar och skarpa klippblock på
bottnen. De oefterrättliga bushmenniskor, som dagligen passera
detta ställe, hade ej ens gjort så mycket som spänt ett rep öfver
strömmen. Mina Bakwileh-bärare, som ej kunde simma, voro mycket
förskräckta och hade äfven skäl dertill, ty om någon halkade på de
slippriga stenarna, blef han oemotståndligt bortförd af det brusande
och hvirflande vattnet och nästan ohjälpligt forlorad. Jag lät genast
nedhugga en lång och stark lian, hvars ena ända vägvisaren förde
öfver strömmen och fastgjorde i ett träd på andra stranden, hvarpå
lianen spändes på lagom höjd öfver vattnet. Bärarna hade nu något
fast att hålla sig i och begåfvo sig modigt i vattnet. De starkare
flngo gå fram och tillbaka flere gånger för att öfverföra packningen
och gevären samt äfven hjelpa öfver de svagare. Framför de andra
utmärkte sig Wokomia för sin styrka och sin säkra gång, hvarför han
alltid brukade bära mig öfver vattendragen. Sedan alla kommit
öfver, anförtrodde jag mig äfven nu åt honom, och på hans breda
skuldror red jag lyckligt öfver till andra stranden.
En half kilometer längre fram påträffade vi Obe sjelf, som här
rann åt S20°O med en bredd af 55 meter och på ett par ställen var
något djupare än Dukku. I midten af floden låg en lång, smal holme,
och från denna spändes liksom förut en lian till hvardera stranden,
hvarpå öfvergången skedde på vanligt sätt. Här sattes emellertid
Wo-komias styrka och skicklighet på det svåraste prof. På ett ställe räckte
honom vattnet upp under armarna, så att jag fick benen upp till
knäet i vattnet. Just på detta ställe låg ett skarpt klippblock om en
half meters höjd, på hvilket Wokomia steg upp och derpå,
balanserande på ett ben, långsamt sänkte sig, i det han med den andra foten
kände framför sig i det hvitskummande vattnet efter ett fotfäste på
andra sidan stenen. Om styrkan i hans knä svikit honom eller om han
det minsta halkat till, så hade vi bägge legat i forsen nedanför. Ett
ögonblick skälfde han i hela kroppen af muskelspänningen, men fann
lyckligt fotfäste och arbetade sig nu långsamt men säkert fram
mellan rullstenarna och genom vattenhvirflarna. Härifrån steg vägen
brant upp, följande krönet af smala bergskammar, med en
brådstupande afgrund på hvardera sidan. Här och hvar öppnade sig vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
