- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 10 (1890) /
248

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

)

klubban. Utuddningen af bladets kanter får nämligen betraktas såsom
en mindre väsentlig faktor, som kan finnas eller saknas, utan att
vapnets karakter derigenom förändras. På London-klubban saknas
for öfrigt alla ornament, så när som på den karakteristiska, fyruddiga
knappen vid skaftets nedre ända. Materialet är mörkbrunt,

’ k. _

hårdt, tungt trä. Trots frånvaron af ornament och trots
bladets raka konturer är den habituella likheten mellan
denna klubba och Douai-klubban så stor, att väl
näppeligen någon kan tveka att hänföra dem till samma
härkomstort.

Lyckligtvis är London-klubban åtföljd af detaljerade
uppgifter, som ställa dess härkomst utom allt tvifvel. Hon
är nämligen hemförd från Mangaia 1 af Mr Wyatt Gill,
densamme som på ett så epokgörande sätt riktat vår
kunskap om Hervey-öarnas mytologi. Mr Gills skriftliga
anteckning om klubban lyder: »The ancient epade of the

Mangaians, always used in a squatting posture. Also used
(and intended to be used) as a dub. This one has cleft
many a skull,»

Med så i enskildheter gående upplysningar och från
så tillförlitligt håll, kan intet tvifvel om vapnets
härstammande från Mangaia ega rum. Den första följden häraf
är att Douai-klubban’ drages öfver till Mangaia. Deremot
torde så mycket mindre något vara att invända, som stilen
ej lägger något hinder i vägen härför. De bågformiga
inskärningar, som bilda ornament-mönstret å det fyrkantiga
öfvergångsstycket mellan skaft och blad å Douai-klubban,
låta mer är\ väl förklara sig såsom varianter af det förut
nämnda öfverskänkel-mönstrets enklaste form. Skilnaden
är blott, att bågsnitten å Douai-klubban bilda en något
spetsigare vinkel. På samma sätt är den rätliniga
orna-mentiken å denna klubbas blad att betrakta såsom härledd
ur det nämnda mönstret. — Äfven lindningen med
kokos-bastflätor är ett godt Hervey-drag (jemför yxorna).

Från Douai-klubban är öfvergången till
Leiden-klubban fig. 52 mycket kort. Skaftets ändknapp är
densamma, kokosflätningen är densamma och ornamentet å den fyrsidiga
öfvergångsdelen mellan skaft och blad i hufvudsak densamma. Enda

Fia

Klubba frAn
Mangaia. —

London.
Brit. Mus.
(Christy Coll.
9943). —

L. 176 cm.

1 Genom denna härkomst-uppgift fär vapnet ett ökadt intresse, enär det genom
s&väl form som storlek är egnadt att gifva en föreställning om det »flat-spear or
wooden sword a fathom long», som brukas vid sorgeceremonien »eva ta» (se sid. 2331.
W. Gill, Myths etc., p. 273.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1890/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free