Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammankomsten den 24 april 1890.
Med anledning deraf, att tio år förflutit från Vegaexpeditionens
hemkomst, bade sällskapet till denna dag inbjudit Vegas vetenskapsmän och
officerare. Vid sammankomsten, som bölls i Grand Hötels stora sal, hade
på grund af denna inbjudning infunnit sig professorn frih. ,
kommendörkapten Polander, professor förste stadsläkaren i
Göteborg dr. Almqvist och fiskeriintendenten i Finland dr Nordqvist. Efter
särskild iubjudning voro äfven närvarande tyska rikets härvarande
minister dr C. Btisch med fru.
Sedan H. M. Konungen samt DD. KK. IJH. Hertigame af -
götland ocb Nerike anlåndt och intagit för dem anordnade platser,
öppnade ordföranden, kommendörkapten sammankomsten med ett
tal, hvari han dels helsade H. M. Konungen, såsom den främste
befor-draren af de arktiska forskningarna i vårt land, dels erinrade om
dagens betydelse.
Härefter tillkännagaf ordföranden, att sällskapet beslutat tilldela sin
Vegamedalj åt den berömde Afrikaforskaren dr Emin , hvilkens
verksamhet i korthet skildrades, bvarpå H. M. Konungen, med uttalande
af sin tillfredsställelse öfver den gifna utmärkelsen, behagade öfverlemna
medaljen i den tyske ministerns hand.
Riksantiqvarien H. Hildebrand höll derefter e£t föredrag om
grott-fynden på Stora Karlsö.
För två år sedan hade genom pressen gått en underrättelse om, att
på den utanför Gotlands vestkust belägna Stora Karlsö högst märkliga
fornfynd blifvit gjorda. Dessa hade anträffats i en redan sedan gammalt
känd grotta, kallad Stora Förvar, och då i utlandet de äldsta" spår af
menniskans tillvaro blifvit funna i grottor, så hade man redan från
början, särdeles i den periodiska pressen, gjort sig de största förhoppningar
om dessa Karlsöfynds betydelse.
Arkeologerna hade dock icke vågat dela dessa förhoppningar i deras
fulla utsträckning. Först syntes det föga antagligt, att de äldsta spåren
af vårt fäderneslands bebyggande skulle anträffas på en så liten och från
det öfriga landet aflägsen ö, vidare talade Gotlands geologiska öden emot
ett menskligt bebyggande under eu. synnerligt aflägsen tidpunkt. Om
man således icke i grottan på Stora Karlsö kunde hoppas att finna
lem-ningar af qvartärtidens menniska, så var dock det gjorda fyndet af stor
arkeologisk vigt och borde derför fullföljas. Undersökningen af grottan
hade uppdragits åt doktor Kolmodin i Visby, som gjort de första fynden
derstädes, och undersökningen af den öfriga ön i arkeologiskt hänseende
åt vitterhets-akademiens stipendiat, hr Nordin.
De of van jord synliga fornminnena på ön bestå företrädesvis af några
af stenar gjorda inhägnader, som kallas »kyrkogården», samt af tvenne
stenrösen, hvilka undersökningarna visat innesluta cylindriska stenmurar,
men inga föremål hafva här blifvit träffade, som möjliggjorde ett
bestämmande af den arkeologiska period, hvartill de nämda fornminnena
hörde. På ett annat ställe af ön hade man deremot anträffat en
spjutspets af brons, inkilad i en bergspringa på ett sådaöt sätt, att det vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
