Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En förträfflig illustration till tal:s skildringar utgjordes af en om*
kring 130 nummer räknande samling af fotografier, hvilka hr Rabot
tagit under sin resa, äfvensom ett antal intressanta etnografiska forem&L
Derefter höll dr K. Fristedt ett föredrag om Nord-Queenaland,
dess natur och folk.
Efter omkring ett års vistelse p& Ceylon och i södra Indien hade
dr Fristedt pä vären 1889 begifvit sig till Australien för att fortsätta
sina naturhistoriska forskningar och samlingar. Han valde der till sitt
verksamhetsfält den norra, tropiska delen af Queensland, hvars
naturbeskaffenhet han i korta drag skildrade. Jordm&nen är synnerligen
fruktbar: sockerrör, majs, sötpotatis och apelsiner odlas i ganska stor
u,tsträck-ning, men boskpsskötseln är ännu hufvudnäringen.
Pä en boskapsstation i närheten af den lilla staden Cardwell hadé
tal. först nedslagit sina bopålar. Lifvet der utmärktes af råhet, och
lärdt folk voro just ej välkomna gäster. Nybyggarnas förhållande till
vildama, australnegrerna eller >de svarta», var i allmänhet fiendtligt.
De förra gjorde sig ofta skyldiga till de oerhördaste grymheter: att skjuta
en vilde af en obetydlig anledning, ja, t. o. m. att förgöra dem i massa
genom utstäld förgiftad mat vore ingalunda ovanligt. Underligt år
der-för ej, att vildarna hata de hvita och betrakta dem med ytterlig miss*
tänksamhet. Detta hade lagt stora hinder mot tal:s beröring med
urinvånarna ; hvad han af dessa sjelfva erfarit och i egen person
iakttagit, ville ban i korthet meddela.
Tal. skildrade alltså denna otroligt lågt stående folkstams utseende,
knapphändiga drägt och fåtaliga prydnader, äfvensom deras språk, som
är olika för hvarje stam, äfven om blott en mycket kort sträcka skiljer
dem åt. Den hvite, som lyckas lära sig något af infödingarnas språk,
kommer dermed ganska långt i deras förtroende, men lita på dem kan
man aldrig. Åtskilliga upplefda äfventyr skildrade tal. i lifliga färger
och belyste dermed talrika drag af folkets seder och lefnadssätt.
Qvin-norna utföra allt arbete, och att förmå männen att bygga de primitiva
hyddor, som tjena dem sjelfva och den bland dem resande europeen till
nattläger, var nästan omöjligt. Till föda använda de, utom frukter ocb
rötter, nästan allt lefvande: ödlor, ormar, larver och myror. Känguru
och andra pungdjur jaga de dock sällan och, såsom det tyckes, mera för
nöjes skull än af behof. De små stammarna lefva i ett ständigt krigs*
tillstånd sins emellan, och europeen måste mot dem ständigt vara på sin
vakt. En gång under en jagt hade tal. blifvit öfverraskad af en skur
af spjut, som lyckligtvis icke träffade, och några skott, aflossade med
skydd af en trädstam, bragte snart vildarna på flykten. Deras krigslekar,
bestående af dels kastning med de bekanta »bumerangerna», dels
fäktning med väldiga träsvärd, hade tal. också haft tillfälle att bevittna.
Kannibalism är ännu rådande bland dem; företrädesvis år det
stupade krigare som uppätas, och de förtära lika gerna en fiende som en
fallen kamrat. I vissa trakter är det sed, att en stor del af flickebarnen
vid ett till två års ålder dödas och uppätas, och icke ens mödrarna sky
att deltaga i dessa ohyggliga måltider.
Att bibringa australnegrerna europeisk civilisation har visat sig
fullkomligt omöjligt; missionen har nödgats uppgifva sin verksamhet bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
