Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, som ämna sig till Kola, bafva att s& skyndsamt som möjligt lemna
fartyget. Man befinner sig dock ’ej i staden, utan ankrar midt i
fjorden, ej längt från »hamnkontoret», ett grått skjul, som synes på vestra
stranden ungefar en half kilometer från oss, men af Kola ses ej en
skymt. Sedan ånghvisslan upprepade gånger låtit höra sig, sticker en
båt ut från »hamnkontoret», bemannad med fyra roddare, en annan
kommer samtidigt fram bakom en udde, och länge dröjer det ej, förr
än vi hafva en hel flottilj af små klumpiga båtar svärmande omkring oss.
Med kaptenens hjälp reqvirerades en dylik åt mig för att forsla i land
mina saker, och snart befann jag mig, jämte tillbehör, ordentligt ned
stufvad i en väldig »karbas», till formen snarare liknande en flundra
än en båt. Långsamt gick det framåt, trots den manstarka
besättningen: två män och en gammal qvinna. Snart lemna vi fartyget ur
sikte, och komna ett stycke botfom udden, visar sig ett kyrktorn öfver
skogen: det är Kola.
Under rodden passerade vi på högra sidan ett Btort träkors, och
strax derpå framträdde staden för våra blickar. Vid första anblicken
af denna frapperades jag af dess stora utsträckning och den påfallande
bristen på hus. De mest i ögonen fallande byggnaderna äro den stora
kyrkan med sin vackra gröna kupol, och polisresidenset, ett stort
gul-måladt hus, på trenne sidor omgifvet af ett högt, likaledes gult plank,
samt uppfördt på en kulle, hvarifrån utsikten är fri åt alla håll. Sedan
vi passerat åtskilliga andra träkors, landade vi slutligen vid en
långgrund sandstrand, och jag satte för första gången min fot på »det heliga
Rysslands» mark, i dess nordligaste stad. Ingen tullfunktionär syntes
till, men långs husen ofvanför stranden patrullerade en omfångsrik
poliskonstapel, som genast satte’ kurs mot båten. Jag visade honom
utanskriften på etl rekommendationsbref till herr Anders Scherseth,
den ende norske köpmannen på platsen, hvarvid han pekade på ett
stort tvåvåningshus nästan midt för vår landningsplats. Ehuru
klockan ännu blott var fem på morgonen, blef jag efter något bultande
insläppt; herr. Scherseth visade sig kort därefter och bad mig på det
mest förekommande sätt vara välkommen hos honom under mitt
uppehåll i staden. Strax efter min ankomst aflade jag ett besök hos
ispravniken, som med afseende på sitt områdes storlek (Kola halföns
ytinnehåll öfverstiger Götalands med omkring 7400 qvkm.) borde vara
en synnerligen mäktig man, och tack vare hans välvilliga bistånd,
lyckades jag, ehuru med stor svårighet, erhålla sex renar, en lapp och
en ryss, de förra för I6V2 rubel pr stycke, de senare mot två rubel
om dagen. Dessutom lemnade han mig tvenne anbefallningsbref till
på halfön bosatta ämbetsmän och myndigheter. Före min afresa fick
jag i Nils Scherseth, en ung son till köpman Scherseth, en rask och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
