Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjöarna, hvilket hade tagit minst tre dagar i anspråk och till följd af
den sanka marken ej varit det lättaste arbete. Passagen, ungefar 50
m. bred och 25 m. lång, föreföll dock något betänklig, och farhågan
besannades snart, ty först efter tvenne misslyckade försök förmådde vi
föra renarna öfver till andra sidan, hvarvid det var mindre behagligt
att se, huru djuren nästan doppade buken i dyn och männen sjönko långt
öfver knäna. Sedan detta farliga ställe passerats, komrao vi in på en
fast och god mark, öfverallt betäckt med nedblåsta, ruttnade
trädstammar. Så kom åter en myr, h varefter en rätt stor elf öfver vadades.
På andra sidan denna utbredde sig å nyo en ofantlig myr, hvari
Schereeth och jag begåfvo oss ut att söka ripor, medan Parfenti, vår
lapp, vattnade renarna bch gjorde upp eldar till myggornas fördrifvande.
Under tiden satte ryssen upp tältet och anrättade en förträfflig måltid.
Några ripor lyckades jag dock ej heller denna dag anträffa.
Under de följande dagarna inträffade ingenting anmärkningsvärdt:
den ena dagen var den andra lik. Vanligen bröto vi upp klockan sex
om aftonen, vandrade genom kärr och björkskogar, förbi små grunda
sjöar eller öfver kala, vågformiga fjällsträckor, Då vädret var vackert
och solen sken, • kunde vi i allmänhet ej fortsätta längre än till
klockan fyra eller fem på morgonen, ty myggen var redan då olidlig; renar
och människor voro helt och hållet betäckta af dessa förförliga insekter,
de satte sig ofvanpå hvarandra i tjocka lager, och det föreföll som om man
varit innesluten i en lefvande pels af blodtörstiga individer. Härtill kom,
att bärdugligbeten hos våra fyrbenta kamrater aftog med hvarje dag.
De magrade, deras hud svullnade på ryggsidan, antagligen till följd
af bördorna, och då åtskilliga flugarter lade sina ägg under huden,
uppstodo svulster, ömhet och hårdnader. Att vi den 16 juli lycka
des fönga in tvenne Parfenti tillhöriga renar, hjälpte föga upp saken,
ty redan följande dag måste två renar befrias från sina bördor,
hvilka packades på våra egna, redan förut starkt anlitade ryggar.
Den 18 juli passerade vi »Hvita sten», ett stort qvartsblock, som
lappania egna ett slags dyrkan, och kring hvilket Parfenti lade friskt
björklöf. Stenen tjenade förmodligen till Vägmärke på grund af sin
hvita förg. Följande morgon passerade vi de första granarna, sedan
vi lemnat Kildinsk pogost. Träden uppträdde dock blott enstaka eller
i små grupper, men ej skogbildande. På eftermiddagen samma dag
sågo vi de första människoboningarna i landets inre: på en från östra
stranden af den stora, långsträckta sjön Babosero utskjutande udde lågo
tre förfallna kåtor och en timrad stuga. Rundt omkring sjön höja sig
skogbeklädda berg, och där bakom uppskjuta snötäckta, imponerande fjäll,
förmodligen Lu-jaur-urt. Vi funno här mjöl, fiskredskap, en ännu
nästan brukbar båt och några kokkärl, hvaraf vi kunde sluta, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
