Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fingo se Lu-jaur vid horisonten. Därefter tågade vi genom åtskilliga
björk- och granskogar med talrika renspår och kommo så in i ett
kärrland, hvars make vi ej sett, sedan vi lemnat myrarna mellan Kola
och Kildinsk. Som både människor och djur blefvo ansträngda i
denna dåliga terräng, måste vi efter några timmar, göra halt och slå
läger på en mossbevuxen plats i myren. Äfven nu var myggornas
antal fruktansvärdt, och vi kunde med knapp nöd hålla renarna qvar.
Den 24 juli skulle vi enligt våra beräkningar uppnå Lu-jaur; och
det var därför med god föresats och glada förhoppningar, som vi denna
gång bröto upp från vårt läger. Men hvilken väg? Så långt ögat
kunde nå blötmyr på blötmyr, genomskurna af långa dykanaler,
åtskilda af smala, i allmänhet en meter höga mossvallar, hvilka man
ständigt måste stiga öfver. Äfven detta skulle ej varit så mödosamt,
om blott kärrmarken förmått bära sin man. Man fick vara glad nog,
om man efter långa krokar och omvägar sjönk endast till knäna.
Under sådana omständigheter är det lätt att förstå, att färden gick ytterst
långsamt och att den var högeligen tröttande. Manskapet började
redan knota, renarna gingo långsamt och med nedböjda hufvuden, och
ännu syntes icke något vatten. Lu-jaur-urt åter hade vi allt-
jämt i sikte, ehuru vi ej tycktes märkbart närma 06S detta berg.
Myggen blef allt talrikare, och de stackars renarna kunde därför knappt
gå i den goda ordning deras förare önskade. Hans medel att tygla
dem var att slå dem på hornen, och detta medel använde han, trots
mina protester, till den grad, att flera djur redan i det närmaste
saknade horn. Det var därför i en lycklig stund, sqm- vi ändtligen fingo
sjön i sikte. Afståndet var då väl omkring tre verst, men
tillrygga-1 äggand et af denna korta sträcka måste öfverlemnas åt morgondagen,
ty sedan vi släpat oss fram ännu ett stycke, stannade vi vid en liten
elf och togo där vårt nattqvarter. Scherseth kunde då knappast röra
sig, med de andra var det ej stort bättre, endast en af deltagarna,
nämligen Andreas, som var synnerligen begifven på fisk, yrkade på
marschens fortsättande ned till sjön. Hans röst förklingade dock ohörd.
Jag väcktes af Parfenti, som frågade, om jag ej önskade, att
han skulle gå i förväg ned till sjön och se efter, huruvida folk vore att
finna. Hans anbud mottogs tacksamt, och försedd med litet proviant
begaf sig mannen i väg. Efter ungefär tre qvarts timme hörde vi de
ohyggligaste tjut från stranden, och kort därpå uppsteg från sjökanten
en bolmande rök. Sådant är detta naturfolks sätt att för hvarandra
gifva sin närvaro till känna. Han lyckades ock göra sig förstådd, ty
efter några timmar fingo vi åter sikte på honom, denna gång med
två män och två barn i sällskap. Snart voro de framme, och vi fingo
nu veta, att vi hos dem kunde få vårt matförråd förstärkt, jämte båt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
