Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
segelbar ända hed till hafvet! Vi talade just om möjligheten att
hissa segel, d. v. s. pressenningen, och om en angenäm segeltur ‘på
några mil, då vi fingo erfara annat. I stället för segel fingo vi taga
till staken för att kunna färdas några hundra famnar in på den
sstor-storao Panaelfven. Både Andreas och Scherseth påstodo, att vi
tagit miste om utloppet, hvilket jag åter bestred. Länge dröjde det
ej, förr än elfven blef både grund och stenuppfylld, med fors på fors,
och på eftermiddagen samma dag vi med sådan förtjusning anträdt
färden på DStorelfven», gick hela sällskapet bredvid båten och drog
den framåt steg för steg. Detta ansträngande arbete gjorde min hand
allt värre; svullnaden började sträcka sig uppåt armen. Sedan vi
omvexlande rott och dragit båten, kommo vi till en lång fors, vid.
hvars nedre del vi stannade, och beslöto, att så snart vi torkat oss
och fått litet till lifs, landvägen återvända för att uppsöka det
förmenta rätta utloppet. Men på en tur uppåt en kulle i närheten fingo
vi se en större sjö och drogo däraf den slutsatsen, att detta var nedre
Panosero, hvadan vi således voro på rätt stråt, och återfärden uppgafs.
Denna sjö anträffade vi emellertid ej, tatan fingo under en hel följd
af dagar ömsom ro, ömsom släpa fram båten, det sistnämnda dock
mest. Alldeles våta och nästan stela af det kalla vattnet gingo vi,
då mörkret inträdt, till hvila, efter att förut hafva torkat kläderna
litet framför lägerelden, ty något torrt att byta med hade vi icke mera.
Den från Lovoserski medförda provianten smälte alltmera ihop,
ehuru rationema inskränktes, och värken i min arm blef så olidlig,
att jag oaktadt tröttheten ej fick en blund i ögonen. Vi hade
beklagat oss öfver mygg norr om Lu-jaur; våra lidanden där voro dock
ett intet mot hvad vi nu fingo erfara. Hela luften tycktes mättad
med ett slags små, knappast synliga myggor, hvilka då de sutto på
huden, sågo ut som svarta punkter, men åstadkommo en inflammation
långt värre än den de stora myggorna förorsakat. De uppträdde dygnet
om, men voro värst, då kvällen nalkades; de kröpo in genom de
minsta otätheter på kläderna och åstadkommo en klåda, som nästan
kunde bringa en till vansinne.
Den 17 aug. anlände vi slutligen till nedre Panosero. .Härifrån
sågo vi för sista gången fjällen. För att ej taga miste om rätta
utloppet rodde vi rundt om sjön, kommo så in i en elf, som verkligen
Båg lofvande ut, ehuru den ej var utan sina faror på grund af
vattnets bastiga lopp och de många skarpa krökarna. Men som den egde
nog vatten, bekymrade det oss föga, när vi pilsnabbt sköto utför de
skummande forsarna. En sak, som var vida värre, var att vår
proviant nu var slut, sånär som på en cakeslåda mögladt bröd och några
matskedar kakaopulver. Att detta ej kunde räcka länge för tre man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
