Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
belopp, eller 987 kr. 12 öre, skulle tilldelas professor Nathorst, samt
att sällskapet af egna medel skulle anslå ett belopp af 400 kr. åtfrib.
Klinckowström att användas för uppgifvet ändamål.
Vidare anmäldes, att 4 e häftet för 1890 af sällskapets tidskrift na
vore färdigt till utdelning, äfvensom att en vid sammankomsten utställd
karta öfver Afrika vore en skänk till sällskapet af den framstående
kartografen Vinzenz von Haardt i Wien.
Därefter skildrade löjtnant A. Wester en dag på en station i
Oentralafrika.
Striden om hvem som bure skulden för den Stanleyska eftertruppens
förolyckande hade hos tal. väckt till lif minnena från den tid, som han
tillbragt i Centralafrika under nära nog liknande förhållanden som major
Barttelot och hans kamrater i Yambuya. För att gifva ett begrepp om
de svarta tjenarnas och soldaternas behandling, hvilken för hvarje
Afrika-re8ande är så godt som en lifsfråga, ville tal. skildra lifvet på stationen
Stanley Falls, som ej är mer än tio sv. mil aflägsen från Yambuya.
Sedan den hvite chefen stigit upp kl. 7*6 på morgonen, gjordes
först en rond kring stationen, hvarunder nattvakterna fingo afgifva sina
rapporter. Därefter mönstrades folket och indelades, om möjligt efter
olika nationaliteter, till arbete, som bestod af nyodling, sådd eller skörd,
byggnadsarbete, hemforelande af virke från skogen, planksågning,
vägan läggning m. m. Sedan arbetslagen aftågat, återstod alltid en större
eller mindre grupp — de sjuka, hvilkas åkommor skulle undersökas och
behandlas med medicin, såvida sådan fanns att tillgå. Dessutom skulle
de låtsade sjuka behandlas med lämpliga medel, hvarvid det för en ovan
läkare var af vikt att icke begå något misstag.
En annan morgonsysselsättning var utdelandet af straff för
gårdagens förbrytelser.
Då en europé med en handfull folk sändes inåt landet, vore det af
största vikt, att han ställde sig på så vänskaplig fot som möjligt till sitt
svarta manskap, ty bland dem hade han icke blott sina bärare och
arbetare, hvarpå hans fortkomst och uppehälle vore beroende, utan äfven
sina soldater, till hvilka han måste lita, i händelse försvar blefve nödigt.
Men han måste därvid taga i betraktande, att fordringarna på de svarta ej
finge ställas så högt som på en europeisk exercerad och disciplinerad trupp;
de voro endast ouppfostrade naturbarn, hvilka måste behandlas så, att
deras plikter syntes dem själfva både nyttiga och nöjsamma. Alla
befallningar borde därför vara tydliga, lugna och oryggligt bestämda; men
man borde också visa, att man intresserade sig för deras bekymmer och
ville vara som en god far för dem. När bestraffningar måste utdelas,
bör folket fullt förstå det rättmätiga däri och vara öfvertygadt om, att
den skyldige framtvingat straffet, som den hvite ej annat än i nödfall
vill tillämpa.
Tyvärr hade nära nog flertalet européer i Kongo icke haft samma
uppfattning af pina skyldigheter mot de svarta, och därför hade också
både orättvisa och grymma bestraffningar förekommit. Några
betecknande exempel härpå anfördes af tal., som därefter skildrade de svartes
arbeten, huru man med löfte om små belöningar kan sporra deras flit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
