Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sandaflagring, »den blåa jorden», Bedan den i tidernas längd öfvergått
till bern8ten. Denna jord är af oligocen ålder, och bernstensskogariin
själfva, hvilka äro något äldre, anses i allmänhet hafva lefvat under
den eocena tiden, d. v. s. under den äldre afdelningen af
tertiär-perioden.
Den blåa jorden, i hvilken bernstenen förekommer, är omkring
15 meter mäktig och ligger ungefär lika mycket under Östersjöns yta.
Iklädda »sydvest», särskilda kläder, höga stödar samt ett skinnstycke
öfver nedre delen af ryggen för att hålla denna skyddad för takdroppet,
då man måste gå böjd, stego vi ned för de branta, våta och smutsiga
stegarna ungefär 34 meter. Bernstensgrufvorna äro ordnade alldeles
såsom stenkolsgrufvor; från schaktets botten gå spårvägar i olika
riktningar flere kilometer långt. Orternas tak och väggar måste förtimras
för att de ej skola rasa igen. Under långa sträckor framåtböjda, stundom
vadande i vatten, gingo vi ungefar en kilometer, tills vi kommo till
ett ställe där det arbetades. Den blåa jorden innehåller bernsten
endast i de 3 nedre meterna, hvilka därför äro de enda, som bearbetas.
I den friska väggen glänste många bernstensstycken, och medan vi
stodo där hittades flera rätt stora. Sådana förvaras genast i säckar,
och för att vara säker, att arbetarne ej undansnilla något större stycke,
hvars värde kan uppgå till 200 å 300 mark, visiteras de då de komma
upp. Detta tillgår sålunda, att en förman med händerna känner
utanpå deras kläder och stöfvelskaft I magasinet såg jag en mängd
säckar fyllda med bernsten, af hvilka hvarje stycke hade 200—300
marks värde.
Den lösbrutna blåa jorden lastas på kärrorna, hvilka på
spårvägarna föras till schaktet, där kärrorna upphissas, hvarpå innehållet
genast tömmes i en vaskränna, som arbetar med det från grufvorna
utpumpade vattnet. De större styckena erhållas i de öfre vask k är len, de
mindre allt längre ned o. s. v. Förr kunde de små bitarna endast
användas till tekniska behof, såsom fernissor, lacker m. m., i all
synnerhet till sådan lackering, som användes utanpå järnvägsvaggoner. Nu
har man emellertid sedan två år tillbaka vid Palmnickcn tillgodogjort
sig en af Reitter i Wien uppfunnen metod, hvilken nästan var det
märkvärdigaste af allt hvad vi sågo i Palmnicken. De små styckena
tvättas först fullständigt rena på det sätt att de sköljas i roterande
tunnor med vatten och sand under 6 timmars tid. Sedan de därpå
torkat, skrapas deras yta ren från förvittringsskorpan, hvarefter de sorteras
efter färg och egentlig vigt för att sedan medelst hydrauliska pressar,
vid en temperatur af 140°—160°, då bernstenen blir mjuk,
sammanpressas till kompakta plattor. Den så erhållna massan har
fullkomligt utseende af äkta bernsten och kan endast under mikro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
