Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma fram. Men då grönländarna ständigt yrkade på att få vända
om, vågade jag icke för atta uppnå friare vatten begifva mig söder
om Kitorsak. Därför fingo de fortsätta stakandet af båten emellan
de stora isflaken, hvilka dock icke voro af någon betydande höjd.
Isen trängde oss emellertid allt . mer in emot land, och när slutligen
grönländarna fingo landstiga, vägrade de absolut att begifva sig vidare
norr ut. Som jag visste, att någon öfvertalning nu ej kunde leda
till något, emedan de, i likhet med mig, till följd af den ständiga
rodden och stakandet, voro alldeles utmattade, lät jag dem hvila sig ett
par timmar. Solen uppvärmde luften ganska mycket, och det kom
därför icke i fråga att sätta upp något tält, utan vi lade oss på
strandklipporna.
Jag vaknade efter två timmars förlopp och skyndade mig att
väcka karlarna, hvilket dock ej var så lätt, äfven sedan jag fått dem
npp i sittande ställning. Endast kateketen var villig att följa mig;
de andra yrkade på att genast få vända om och ro tillbaka till
Uper-nivik. Orsaken var icke allenast att de fingo så liten hvila, utan
äfven längtan att få komma hem och slippa göra någonting. Jag
gick emellertid ned i båten med kateketen, fast besluten att icke
gifva vika för dem, och förmådde en af de öfriga att också komma
med. Sedan kateketen och jag stakat ut båten ett tjugutal meter
från stranden, lät jag honom säga dem, att jag gärna lät dem stanna
kvar och hungra ihjäl på Kitorsak, och att vi ensamma skulle
fortsätta vidare norr ut. Som de icke hade ätit på flera timmar, och då
de märkte, att jag tänkte sätta min hotelse i verket, blefvo de
mycket förskräckta och bådo mig ifrigt att få medfölja. Efter en stunds
låtsad ovilja, tog jag dem med; dock lät jag dem till straff för detta
deras tredje myteriförsök ej få någon mat, förrän 24 timmar förflutit
efter deras sista måltid.
Som det började att blåsa en svag sydostlig vind, lät jag sätta
upp seglet och tillät alla fyra grönländarna, sedan de stakat båten
ut på litet friare vatten, att lägga sig och sofva. Jag ämnade
bestiga den branta och höga Sugar-Loaf för att från dess topp kunna
se huru tillgängligt farvattnet skulle vara mot norr. Närmare
Sugar-Loaf funnos en mängd höga isberg; flera voro ganska plana ofvanpå
och 50 meter höga, samt liknade på längre håll smärre isbräer. Ett
block uppnådde en höjd af 70 meter och var således lika högt som
de högsta berg, som finnas vid inloppet till Stockholm.
Efter de utståndna besvärligheterna kunde man knappast tänka
sig något behagligare än att såsom nu få sitta ensam och segla
mellan höga isberg i vackert väder, visserligen icke med mer än 2 knops
fart. En gång tömade båten till följd af min oförsiktighet mot ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
