Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att grönländarna skulle få hämta krafter, innan färden
anträddes öfver till den midt emot, men närmare 40 km. aflägsna
Holms ö, lät jag deiji hvila sig ett par timmar på strandklipporna.
Det ;ständiga roendet hade gjort dem så uttröttade, att de ofta föllo
ned och somnade, bäst som de sutto och rodde. Jag var angelägen
att hinna så långt norr ut som möjligt på den korta tid jag hade
till mitt förfogande, och därför måste jag låta dem ro dygnet om med
blott ett par timmars hvila. Medan grönländarna lågo och sofvo,
hade jag åtskilligt arbete med att få mina växter inlagda i pressen,
och jag ämnade därför, sedan jag väckt dem och vi begifvit oss i
väg, sofva en eller annan timme i båten. Som vädret var lugnt och
isen ganska gles, ansåg jag, att grönländarna borde kunna ro båten
vidare, utan att jag såsom förut under resan behöfde styra den. Detta
gick verkligen, märkvärdigt nog, för sig, och vi kommo upp till en
liten ö vester om Inugsulik, hvilken sistnämnda var Ryders
nordligaste punkt.
Vinterisen sträckte sig emellertid ifrån den ö, på hvilken vi hade
landat, upp till den midt emot liggande Holms ö och lemnade af
dess kust endast en kilometer isfri. De små, mörka molnen, som
syntes från Sugar-Loaf rätt i söder, tilltogo så småningom i storlek,
och jag började blifva rädd, att jag från fjällen på Holms ö icke
skulle få se någonting af den okända kusten norr ut. Jag påskyndade
rodden dit så mycket jag kunde, och det var därför förargligt att
just nu få se två stora isbjörnar lugnt trafvande på isen, blott några
hundra meter från oss. Jag hade ej förut sett några isbjörnar i fritt
tillstånd och ville, ehuru icke vän af jakt, dock gärna skjuta någon.
Men då jag ansåg fjällbestigningen viktigare, måste jag försaka det
nöjet.’
Kl. 6 e. m. den 3 juli kom jag i land på ön, hvilken visade
sig vara rikare på växter än någon af de föregående. Medan jag
gick omkring för att botanisera, upptäckte jag flera kvarlefvor af
eskimåhyddor och spår, som antydde att renar måtte finnas i
närheten. Tillbakakommen till båten, lade jag in plåtar uti kasetterna
till min fotografiapparat. Detta var ett särdeles besvärligt arbete.
Jag måste nämligen krypa in med hufvudet inåt i de två medförda
eofsäckarna, hvilka voro dragna utanpå hvarandra. Grönländarna
utestängde därpå dagsljuset genom att lägga ofvanpå säckarna alla
tillgängliga klädesplagg. Enär ingen luft kom in, kan man lätt tänka
sig, att ombytningen af 6 plåtar skulle vara ytterst obehaglig och
nästan kväfvande; att plåtarna ofta blefvo dammiga af sofsäckarna
var helt naturligt.
Jag begaf mig sedan med kateketen och en man uppför det när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
