- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 11 (1891) /
219

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och särskildt vittna de sista ären om de onekligen kolossala
ansträngningar, som öfverallt i utlandet, ej minst i det »praktiska» Nordamerika,
göras för att taga igen den försummade tiden. Man har fått ögonen
öppnade för nödvändigheten att, medan ännu tid är, söka fylla den
stora brist i vår kännedom om mänsklighetens utveckling, som
förgångna tiders likgiltighet och okunnighet lemnat i arf. Man inser,
att det ej är nog att känna de historiska folkens utveckling, för att
rätt fatta hvad människan är, man måste inrycka äfven de ohistoriska,
de s. k. naturfolken, inom området för vår forskning, för att ej få en
ensidig och skef föreställning om människans både materiella och
andliga kultur.

Men etnografien är en ung vetenskap, sade jag, och som alla
sådana har hon också lidit af brist på metod i sin forskning. Vissa
grenar hafva visserligen utvecklat sig snabbt nog, men hos andra, i
synnerhet på den materiella kulturens område, har mycken osäkerhet
både om mål och medel att nå dem länge herskat. Tecken tyda på,
att en helsosam förändring är på väg att inträda och att den
etnografiska forskningens många olikartade problem börjat klarna. Som
vanligt vid sådana tillfallen göras samtidiga ansatser i samma riktning
från flera håll, och sammanträffandet af två så likartad t anlagda
undersökningar öfver ett och samma ämne, som min och Reads, visar
att den för denna gren af etnografien enda rätta metoden, ett
jämförande, förutsättningslöst studium af lagarna för formbildningen inom
alla områden af de särskilda naturfolkens slöjd, börjar vinna insteg.

Det är detta slags formstudium, som i den svenska arkeologien
kallas typologi, en studiemetod, som är baserad på just samma
utvecklingsteori, som inom vissa naturvetenskaper åstadkommit en så
fullständig omstöpning af forskningens hela riktning och ledt till en
så genomgripande omgestaltning ej blott inom vetenskapen, utan i hela
åskådningssättet hos en stor del af den bildade delen af den
civiliserade mänskligheten. Den arkeologiska typologien, särskildt i dess
till-lämpning på de för arkeologien så nödvändiga kronologiska utrednin
gama, kan naturligtvis aldrig vänta någon annan bekräftelse på
metodens riktighet, än att den leder till plausibla resultat, hvilka,
sammanställda med hvarandra och med de faktiska fynd förhållandena, visa sig
icke allenast icke motsäga, utan tvärtom bestyrka, bekräfta hvarandra.
Det kan således ej vara annat än välkommet för den arkeologiska
typologien, att när samma metod fullkomligt lika förutsättningslöst
användes inom etnografien, dess resultat vinna den mest afgjorda
bekräftelse af sedermera offentliggjorda faktiska iakttagelser rörande det
ännu lefvande naturfolk och den företeelse inom dess kulturlif,
undersökningen gäller, såsom t. ex. fallet är med Wyatt Gills bekräftande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1891/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free