Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kort tomrum börjar vid Kermario den andra, bestående af tio rader; litet
längre bort börjar den tredje gruppen, med tretton rader, sträckande sig
fram till gården Eerlescan. Det är ganska underbart att från en höjd
blicka ut öfver dessa rader; sedan ögat vant sig, spårar man lätt de
gråa stenarna, som följa hvarandra, utför sluttningar och uppför, resta
på den öde heden eller lyftande sig öfver den böljande säden; ibland
synas raderna upphöra vid ett mindre hus med dess stenmurade
om-hägnad, men snart upptäcker man därbortom fortsättning. Dessutom åro
raderna ibland, och detta af gammalt, afbrutna af en gånggrift, hvars
stenbyggnad under tidernas lopp beröfvats den omslutande och skyddande
jordkullen, ibland af en väldig krets eller fyrkant af resta stenar, ställda
tätt intill hvarandra eller med vissa mellanrum. Det är ett storartadt
helt, hvars like man knappast träffar annorstädes i världen. Den, som
ej haft tillfälle att se det, bör kunna göra sig en föreställning om
minnesmärkets storartade karakter af den omständigheten, att i närvarande
stund innehålla dessa rader mer än två tusen åtia hundra resta stenar. Franska
fornforskare, som undersökt trakten, hålla före att stenarnas antal
ursprungligen öfverstigit tolf tusen!
Hvad kan hafva varit meningen med detta väldiga minnesmärke?
Folktron har funnit sin förklaring: den helige Cornelius flydde en gång
undan en här af förföljande hedningar, och när han, hunnen nära kusten,
såg sitt hopp att där finna en räddande båt gäckadt, vände han sig om
och uttalade en förbannelse öfver hedningarna, hvilka då förvandlades
till sten, hvar och en på den plats, där han det ögonblicket befann sig.
Det är en af de många förklaringar, som engelsmannen Tylor kallar
observationsmyter, tillkomna för att förklara ett faktum, hvars egentliga
betydelse längesedan råkat i förgätenhet.
Årtusenden hafva passerat öfver dessa stenar; icke blott generationer,
utan skilda nationaliteter hafva rört sig ibland dem och helt visst häpnat
öfver dem, hvar och en har sannolikt för dem sökt sin förklaring.
Keltiska galler bodde vid sidan och bland dem på Cæsars tid; äfven
denna trakt blef på sin tid dragen in under den romerska kulturens
herravälde; nu bo här kelter af den senare, från Britannien utgångna
invandringen. Mellan stenarna har man funnit kvarlefvor af dessa senare
kulturer. Romarna synas hafva intresserat sig för de stumma
minnesvärdarna, rest upp sådana som fallit, ty i stenskoningen kring en och
annan sten har man funnit bitar af romerska lerkärl. Under många af
dessa stenar har man hittat bäddar af kol och aska.
Det är emellertid icke endast dessa väldiga stenrader med de bland
dem förekommande minnesmärkena, som göra omgifningen af Carnac så
intressant för fornforskaren: utom dem flnnas snart sagdt otaliga
minnesmärken från samma aflägsna tid.
På egorna till godset Kercado, i söder om den ostligaste gruppen af
stenrader, besökte vi ett väl bevaradt fornminne. I en del af parken,
som består af en grandunge, lyfter sig en väldig jordkulle, i hvars ena
sida finnes en låg dörr. Med ljus i händerna trädde vi in genom dörren
och gingo med krökta ryggar fram genom en ej mycket bred, men
ganska lång gång, omsluten å båda sidor och betäckt af väldiga
stenblock, som mot gången vände ganska släta ytor. Ur gången trädde vi
in i en rymlig grafkammare, på samma sätt omsluten, där vi kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
