Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommendörkapten J. A. Ekelöf redogjorde därp& för nyare &s ikter
angående beskaffenheten af Columbi fartyg, en fråga, som hade
aktualitetens intresse därför, att tidpunkten för firandet af Columbi 400*
års-jubileum vore förestående.
Man 8åge öfverallt uppgifvet, att de fartyg, som bildade Columbi
eskader på den resa, då den nya världen upptäcktes, voro »kara veller»,
men hvad som förstås med denna numera obrukliga benämning vore om*
tvistadt. Antagligen förstods därmed icke någon viss fartygscert, utan
kara-veller voro i allmänhet sjögående, korta och breda fartyg, i motsats till
de långa och smala galererna, som äfven framdrefvos genom rodd.
Tacklingen var mycket varierande: än förekommo tre master, än fyra; än
voro dessa endast försedda med s. k. latinsegel (galersegel), än förde de
på de båda främre masterna råsegel. Med ledning af en uppsats i en
spansk tidskrift, redogjorde tal. för den sannolika beskaffenheten af Columbi
tre kara veller: S:ta Maria, Nina och Pinta. Den förstnämnda torde hafva
varit ett 130-tons fartyg, de båda andra betydligt mindre. Alla förde
tre master; det första med råsegel på de båda främre, de öfriga
ursprungligen endast med latinsegel. Men under uppehållet på Canarieöarna
förändrades Pin tas rigg, så att äfveu den fick råsegel på fock- och
stormasten, och anledningen härtill har man antagit vara den, att Columbus
önskade minska seglingsförmågan hos detta fartyg, som visat sig lemna
den öfriga eskadern bakom sig. Tvärt emot den vanligen rådande
uppfattningen voro Columbi karavaller i afseende på välsegling fullt ut
jämförliga med vår tids handelsfartyg. Föredraget illustrerades af åtskilliga
i stor skala utförda teckningar, framställande fartygsbilder från den
bekanta världskartan af Columbi styrman (piloto), Juan de la Cosa, som
ännu förvaras i Madrid.
Bibliotekarien E. W. Dahlgren höll föredrag om franske kaptenen
L. Bingers resa i vestra Sudan.
Denna resa bildar en länk i de företag, som fransmännen, med
utgångspunkt från kolonien Senegal, riktat mot Afrikas inre för att
politiskt och kommersiellt lägga den väldiga Nigerfiodens öfre och mellersta
lopp under franskt inflytande. Expeditionernas kraftige gynnare i
hemlandet var general Faidherbe, från hvilkens guvernörstid i Senegal (1854
—61) denna koloni räknar sin egentliga uppblomstring. Genom en före*
gående resa till öfre Niger och särskildt genom ett i följd däraf utgifvet
språkligt arbete ådrog sig den unge, vid franska marininfanteriet
anställde löjtnant Binger uppmärksamhet hos gen. Faidherbe, och på dennes
tillskyndan uppdrogs åt honom 1886 befälet öfver en expedition, som
skulle söka sammanknyta besittningarna i franska Sudan med
Guinea-bnkten.
Den 20 febr. 1887 afreste Binger från Bordeaux till Senegal, hvars
hufvudstad Saint Louis han lemnade den 14 påföljande mars. Färden
gick först på en af en ångbåt boxerad pråm uppför Senegalfloden till
Medine och därifrån långs en af franska militärposter skyddad väg till
Bammako vid öfre Niger, hvilken plats likaledes hålle3 militäriskt besatt
af fransmännen. Här kompletterades utrustningen för expeditionen,
hvilken nu bestod af den hvite chefen, 27 svarta tjäuare, bärare och
äsnedrif-vare samt 18 åsnor.
Ymer 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
