Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämningen. Längst ned i sydvestra hornet af Colorado, i
civilisationens utkanter, där nybyggarens timmerkoja reser sig bredvid
Uteindianens nyss öfvergifna »wickyup»1, böjer sig en af dessa stora
platåer, hvilken sedan den spanska tiden bibehållit namnet »Mesa verde»,
emedan den, i motsats mot hvad fallet är med trakterna längre söder ut,
är tätt beklädd med småskog af ceder och pinion (Juniperus
-dentalis och Pinus cernbroides), låga härdiga barrträd, som kunna
motstå den glödande sommarhettan. Klimatet är nämligen ytterst
torrt; det regnar endast sällan, om man undantager regnveckan, som
infaller på hösten, då häftiga skurar, åtföljda af blixt och åskdunder,
med korta mellantider aflösa hvarandra.
Mesa verde genomflytes i sydvestlig riktning af Rio Mancos, som,
sedan den lemnat nybyggena med samma namn, rinner fram genom
en trång Canon, i det dalens båda sidor närma sig hvarandra. Denna
canons väggar äro först, till en höjd af 400 fot, brant sluttande, därpå
längst upp alldeles tvärbranta. Här och där i dessa tvärbranta
klippor, i en grottliknande fördjupning, på någon smal afsats, som synes
mer lämplig att hysa ett örnnäste än en mänsklig boning, kan ett
skarpt öga upptäcka några halfförfallna murar, till färgen alls icke
skiljande sig från de omgifvande sandstensklipporna. De flesta dylika
klippboningar, hvilka träffas i Mancos’ cafion, äro ganska oansenliga.
Många af dem äro så väl dolda och likna till den grad de omgifvande
klipporna, att endast en med trakten väl förtrogen och som många
gånger haft tillfälle att granska hvarje litet gömsle i klippbranten, kan
upptäcka dem. På en sträcka af 20 eng. mil träffas sålunda ej mindre
än 50 klippboningar.
Mancos’ canon har på båda sidor vidsträckta system af sidocafions,
hvilka bilda fullständiga labyrinter. Dessa sidocafions likna till sina
hufvuddrag Mancos’ canon, och liksom i denna finnas där uppe i
klippbranterna talrika klippboningar. Många af dem äro vida mer
storartade än ruinerna i Mancos’ canon. På hela Mesa-verde området,
d. v. s. i hela Mancos’ canonsystem, lära finnas omkring 500
klippboningar. Därjämte finnes i bottnen af canons och uppe på platån en mängd
ruiner, hvilka dock till följd af sitt mindre skyddade läge äro i ett
långt framskridet stadium af förstörelse, så att man bland ruinhoparna
ej ens kan urskilja de särskilda murarna.
För något mer än tio år sedan kände man blott få af ruinerna i
denna trakt, alla belägna i Mancos’ canon, genom hvilken en
forskningsfärd företagits af amerikanska statsgeologer. Men i början af
1880-talet företog sig en farmare från Mancos vid namn Wetherill att
drifva sina boskapshjordar på Mesa verde.
1 Betyder hus p& Ute-iudiauska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
