Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Söderhafsö-afdelningen. Denna afdelning, som är den erkändt svåraste pröfvostenen
för alla etnografiska museer, led sedan gammalt af en mängd
felaktigheter i härkomstbestämningarna, hvilka nu måste rättas. För öfrigt
tarfvar själfva systemet för uppställningen en omarbetning, hela museet
igenom. Den ända från museets grundläggares, konferentsråd Thomsens,
dagar vedertagna detaljordningen inom de afdelningar, som representera
de särskilda folken, hvilken började med religionen (»hvortil er føiet Skrift,
Literatur o. s. v.», som det hette i den gamla katalogen) och fortsatte
med grupper af tämligen godtycklig begränsning och ordningsföljd, får
gifva vika för en ny, af mera vetenskaplig karakter. Den nya
ordningen bygges på den riktiga etnografiska principen, att inom hvarje folks
område börja med föremål hörande samman med människans mest
primitiva, timliga behof, såsom behofvet af närings- och njutningsmedel,
beklädnad, boning o. s. v. och att från dessa fortskrida till de högre och
högsta yttringarna af andligt lif. Det kan förtjena anmärkas, att denna
ordning första gången är genomförd i katalogen öfver Antropologiska
Sällskapets allmänna etnografiska utställning i Stockholm 1878— 79,
riktigast inom den japanska afdelningen, och att den sedermera lades till
grund för omordnandet af etnografiska Riksmuseet i Leiden, där
systemet vidare utbildades.
För att bereda rum för allt det nya material, som nu skall
infogas i museet, har varit nödvändigt att åtminstone tills vidare utesluta
t. ex. hela den mindre viktiga Sibiriska afdelningen och smärre delar af
andra afdelningar, hvilka äro af underordnad etnografisk betydenhet.
En följd af alla dessa genomgripande förändringar i museet är
naturligtvis att en ny vägledande katalog måste upprättas.
Man må hoppas, att alla dessa viktiga arbeten, som helt och hållet
hvila på inspektör Bahnson, snart måtte fullbordas, så att det danska
etnografiska museet åter må intaga den hedersplats i första ledet, som
det onekligen innehade före den totala omorganisationen af Europas öfriga
större etnografiska museer, men som en längre tids stillastående höll på
att beröfva det. Det är särskildt för utvecklingen af de etnografiska
intressena i Sverige af största vikt att på så nära håll hafva ett
mönstermuseum, sådant som det danska nu utan tvifvel kommer att blifva.
H. S.
Den utländska etnografiska litteraturen innehåller understundom de
underligaste uppgifter rörande vårt land. Bland praktblommor torde få
räknas följande påstående i d:r B. Langkavel’s afhandling: Pferde und
Naturvölker (Internationales Archiv für Ethnographie Bd I, 1888, sid. 51):
»Wenn die Lappländer mehr Fohlen erhalten, als sie verwenden können,
essen sie sie auf, wie man jetzt bisweilen in Pommern und Nord-Preussen
thut». Såsom hemul för uppgiften citeras Hogguér, Reise nach
Lappland, sid. 113 (Berlin 1841). Redan Tacitus var bättre underrättad. I
slutet af sin afhandling om Germanerna säger han: »Hos Fenni råder
en förunderlig råhet, en ohygglig fattigdom; de hafva hvarken
stridsvapen, hästar eller hus och hem» (»Fennis mira feritas, fæda paupertas,
non arma, non equi, non penates»). Af sammanhanget synes att han
med Fenni förstår lappar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
