Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man bar något särskild t att sägs höfdingen, bör man ej andraga detta
förrän efter måltiden, ty det skulle anses som ett onödigt fjäsk att
komma fram därmed förr. Om en höfding afsänder en af sitt folk
med ett viktigt budskap till en annan by, fordrar etiketten, att mannen
ej framdrager detta förrän dagen efter sin framkomst. Han äter och
dricker af den rikliga undfägnaden och pratar om likgiltiga saker, men
gifver ej den minsta antydan om att han bar något viktigt att säga,
och ej heller faller det värden eller hans folk in att fråga honom
därom.
Så snart mitt folk ätit, kokas maten för följande dag. Tidigt
morgonen därpå uppvärmes i>pal mc hopen», en hastig frukost intages,
och marschen anträdes. Därigenom vinnes den fördelen, att man
kommer tidigt i väg och ej behöfver stanna någonstädes under dagens
lopp för att äta, utan kan marschera obehindradt, tills den plats
uppnåtts, där nattqvarter skall tagas. Ett längre uppehåll under marschen
bör undvikas, emedan man af gåendet blir genomsvettig och därför
lätt förkyler sig, om man sitter stilla. Innan marschen anträdes på
morgonen, anmodas höfdingen att anskaffa en vägvisare, och sedan han
gjort detta, erhåller han betalning för den lemnade provianten och
dessutom en »dasch» för sitt besvär.
Den 21 nov. 1800 bröt jag upp från Ndian med mina 8 man och
gick öfver byn Manja till en liten by Mokoli rätt norr om Bioko.
Vägen dit ledde genom urskog, var stenig och otillgänglig samt steg
mot slutet mycket brant uppåt. Som vi dagen därpå hade en mycket
lång marsch för oss, gjordes provianten i ordning på qvällen. KL 6
följande morgon bröto vi upp. Vägen följde stundtals randen af en
flera hundra fot djup afgrund till höger om oss. Här och där
öppnade sig en utsikt öfver denna dal, från hvars botten uppsteg det
dämpade bruset af Lokele. Snart förändrade sig sceneriet, skogen
glesnade, träden blefvo mindre, den täta underskogen försvann nästan
helt och hållet. Alla träd och lianerna, som hängde mellan dem, voro
öfverklädda med lång mossa, och marken täckt af större och mindre
stenblock samt grof sand.
Vi befunno oss snart inom Lokeles källområde. En ofantlig mängd
små bäckar och rännilar silade sig långsamt fram öfver den föga
sluttande marken för att litet längre ned förena sig till betydande bäckar.
Vägen blef nu åter mycket backig och snart så brant, att vi måste
taga händerna till hjälp för att klättra uppför en lång och nästan
tvärbrant backe, täckt med stora, hala stenblock. Uppkomna rastade vi
en halftimme och frukosterade på vår medförda proviant. En timme
efter det vi brutit upp, öfvergingo vi en ström, Lilla Mana, som på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
