- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 12 (1892) /
118

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anordning är nödvändig, dels till följd af den dåliga jorden omkring
byn, och dels därför att det höga läget gör att folkets hufvudsakliga
föda, plantanerna, ej växa bra uppe på platån.

Enligt en senare, af ingeniör Duséx gjort beräkning är byn belägen
på den betydande höjden af 1,100 meter öfver hafvet; också var där
mycket kallt. Vattnet i den lilla bäcken invid byn var isande kallt,
hvilket jag nogsamt fick erfara, då jag strax efter ankomsten tog mig
ett bad däri. Efter solnedgången blef det mycket kyligt i luften, så
att andedräkten stod som ett moln ur munnen. Från en liten kulle
utanför byn hade jag en präktig utsikt öfver denna och det öppna,
vidsträckta landskapet rundt omkring, försilfradt af fullmånens starka
sken. Enstaka kreatur, som fördröjt sig på betet, syntes styra kosan
mot byn, allt var för öfrigt tyst och stilla. En svag och kylig, men
på samma gång uppfriskande vind drog fram från NO, sakta förande
den från byn uppstigande röken med sig ut öfver dalen i söder. På
bottnen af denna började dimmor bilda sig, växte, tätnade och stego
så småningom uppåt, ett och annat stycke ryckte sig loss och sopades
af nattvinden uppför dalsluttningen och i den nedanför liggande
skogen. Oemotståndligt trängde sig minnet af hemmet i norden på mig
vid denna syn. Huru många gånger hade jag ej där, ehuru för
mycket länge sedan, sett ungefär samma sceneri! Den allt mer tilltagande
kölden var den icke minst verksamma faktorn vid uppväckandet af
dessa hågkomster. Ehuru kylan där hemma ej skulle ansetts synnerligen
anmärkningsvärd, blef den mig dock snart, i förbund med den fuktiga
dimman, allt för stark och dref mig tillbaka till byn hackande
tänderna som i frossa.

Höfdingens son, hos hvilken jag bodde, underrättade mig, att hans
fader några dagar förut gått ned till Bioko med talrika oljebärare, och
att han hade sagt sig ämna sända bud till faktoriet för att få hjälp
af föreståndaren att passera med sin olja till faktoriet. Nu betvi flade
sonen emellertid, att detta skulle lyckas, alldenstund tolken Kalla ej
var där nere. Han omtalade, att den stora och rika Ngolobyn Ikoj
för några månader sedan hade betalat Bioko tre stora kor för att få fri
passage till faktoriet, och att Bioko fordrat detsamma af Jumbo och
de andra byarna, men dessa hade ej ansett sig hafva råd därtill och
påstodo, att Bioko ej hade rätt att fordra betalning, alldenstund
faktoriet ej låg på dess, utan på Itokis område. Med stor förtjusning
mottogs nu mitt erbjudande att taga Jumbo-boma med mig ned till
faktoriet och öppna vägen för dem. Jag beslöt att göra detsamma med
de närmast bakom liggande byarna, om de själfva så önskade.

I dagningen följande morgon voro byn och omgifningen insvepta
i täta dimmor eller moln, som drefvos fram öfver trakten af en isande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1892/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free