Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan jag delat ut proviant för dagen åt mitt folk, och
Wo-komia fått veta hvad han skulle anrätta, gjorde jag en tur genom
byn. Därvid åtföljdes jag af Kalla och en del af mina män, alla i
parad, d. v. s. i stora, granna höftkläden, som räckte nästan ända ned
till marken, bländhvita trikotskjortor och koketta rökmössor af samma
kulör. Det är sällan eller aldrig man ser dylika kostymer i byarna i
det inre landet, hvarest galadräkterna vanligen bestå af illa sittande
och mer eller mindre illa medfarna mörkblå eller svarta rockar, röda
engelska uniformer eller brokiga skjortor i mörka färger. Mitt folk
ådrog sig äfven berättigadt uppseende, där de i sluten trupp långsamt
tågade fram genom byn. Unga, välväxta och starka togo de sig också
ståtliga ut i sina välsittande, hvita dräkter, belysta af ett bländande
solljus. Af den manliga ungdomen betraktades de med beundran och
afund, af flickorna med odelad beundran.
Vid gatan, som gick nästan rakt i norr och söder, lågo 62 hus af
lera, de flesta på baksidan försedda med en kringbyggd gård.
Framkomna till ändan af byn hade vi utsikt norr ut öfver ett vackert
landskap af höjder och dalar, i hvilka senare en mängd palmer växte.
Ett par vägar förde nedåt dalarna, och på min fråga hvart de ledde,
svarades att de gingo till plantagerna. Detta var äfven sannt, men
frågan var om de ej gingo ännu längre, till andra byar. Detta
förnekade Ma8sakaborna emellertid på det bestämdaste och påstodo i
likhet med Bioko förr, att landet bortom deras by var alldeles obebodt
och endast bestod af urskog och stora berg. Att på egen hand söka
sig fram till någon by visade sig ogörligt, ty inne i planteringarna
grenade sig vägarna åt alla håll. — Följande dag försökte jag flere
gånger att förmå Massaka och Mokango att visa vägen till Batanga
samt utlofvade en mycket hög betalning åt vägvisaren och en mängd
dyrbara presenter åt höfdingen, men allt förgäfves. De vidhöllo envist
påståendet, att landet norr ut var obebodt, och sade att vägen till
Batanga gick öfver Ngolo-byn Ikotti, som skulle ligga öster om Vevoka.
Detta utpekande af Ikotti ansåg jag endast vara en list af dem för att
blifva af med mig och min efterhängsna begäran att få vägvisare inåt
Batanga. Jag kände ju till att Batanga utbredde sig norr om hela
Ngolo, men jag visste äfven, att det i de andra Ngolo-byarna skulle
blifva fullt ut lika, om ej ännu svårare att få vägvisare till Batanga.
Här i Massaka befann jag mig längre norr ut än jag varit på något
annat ställe och därtill enligt kartorna nästan rakt söder om forsarna
i Kalabarfloden, och dit borde det härifrån ej vara mer än tre å fyra
dagsmarscher. Det blef mig emellertid omöjligt att öfvertala folket att
lemna vägvisare; tvinga dem därtill kunde jag ej. Det återstod mig alltså
intet annat än att besluta mig för att gå till Ikotti följande dag. Där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
