Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är qvar, och denna tidens menniskor hafva till och med glömt namnet
och säga att Sinjbonga (daganden, solen) väl är gud (Thakur). Men
vi lärare, som af de gamle lärt traditionen, veta att Thakur är en
annan (än solen); han synes ej med det kroppsliga ögat, men ser själf
allt. Han har själf gjort himmel och jord, menniskor, djur, fåglar och
flygfan, kräldjur, fiskar och kräftdjur, växterna, riset, »bajran» och
majseu, ja allt, och allt har han hållit vid makt, och oss alla, stor
och liten, uppehåller han. Han bringar in i världen, han för ut därur ;
han har tillmätt oss vårt »ser» (lifsmått), och förrän det tar slut, kan
ingen taga oss härifrån. Sådana som vi äro här, så skola vi få det,
ilä vi kommit till den andra världen, godt eller ondt.»1
Sinjbonga anses såsom god och välgörande; han bringar morgon
och afton, solsken och regn. Santalen säger därför aldrig i>det regnar,
det dagas» o. s. v., utan vhan regnar, han dagar, han aftnara o. s. v.
om alla naturfenomen. Solen tänkes såsom en man och månen såsom
hans hustru, stjärnorna äro deras barn. Fordom funnos ock dag-stjärnor;
de voro sönerna och höllo sig till fadern, solen, under det att flickorna,
de nattliga stjärnorna, höllo sig till modern. Men genom solens och
dagstjärnornas brand blef det så hett i världen, att menniskorna ej
kunde lefva; och fru måne, aslug såsom alla qvinnora, föreslog sin
man, att de därför skulle äta upp hvar sin barnskara för att rädda
menniskorna. Solen svarade: aja, ät du först upp döttrarna, och få
menniskorna däraf ingen lindring, så skall jag äta upp sönernaa.
Månen gömde nu döttrarna och sade, att hon ätit upp dem. Då likväl
ingen lindring inträdde, åt solen upp dagstjärnorna. När natten kom,
se då kommo alla döttrarna åter fram på him melen 1 Nu blef solen
vred och jagade efter sin fru med ett svärd. Det var blott genom att
gifva honom två stjärnor, morgon- och aftonstjärnan, som hon räddade
sitt lif; men hvarje månad jagar han efter henne och hugger mer och
mindre af henne. Det är därför blott när han lugnat sig något som
hon, månen, för några dagar njuter fred och skiner full.
Af icke ringa inflytande, ehuru af tvetydig art, tänkes Marang
Buru, om hvilken vi förut nämnt, att han lärde det första
mennisko-paret att brygga berusande risöl och så blef medel till att de förlorade
sin första oskuld. Han har ock lärt menniskorna trolldom. Därmed
förhöll det sig så, att männen ej kunde komma ut med sina hustrur
och därför kommo öfverens om att gå till Marang Buru för att lära sig
någon konst, hvarigenom de skulle kunna betvinga dem. Om natten
gingo de åstad och funno Marang Buru genast tillmötesgående på det
1 Ur santalernAS traditioner, ordagrannt öfversatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
