Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhällen liknade dem, som ännu i dag representeras af Moqui* och
Navajoindianemas byar. Emellertid finnas i dessa trakter lemningar efter
ett annat folk, som antagligen redan vid den spanska eröfringen försvunnit
frän jorden. Om man fördas genom en af dessa djupa, tränga klyftor,
som allmänt betecknas med det spanska ordet »cafion*, sä upptäcker man
högt uppe pä de nästan lodräta bergväggarna grottor och förfallna murar.
Vägvisarens skarpa öga kan dock urskilja ett vida större antal. Dessa
»clifif dwellings», såsom amerikanarna kalla dem, hade för omkring 10 är
sedan blifvit uppmärksammade vid de geologiska undersökningarna i
dessa trakter. De förekomma i mycket stort antal i den canon, som
bildats af Mancosfloden och dess tillflöden. De hade synts tal. så
intressanta, att ett besök därstädes, som afsetts att räcka en månad, ut*
sträckts till sex månader.
För undersökningen af dessa ruinstäder redogjorde tal. I grottor i
själfva bergväggen, ofta på nu fullkomligt otillgängliga ställen, äro dessa
byggnader uppförda. De bestå af omsorgsfullt murade rum, hvilkas
anordning man kan i detalj följa- Bland dem utmärka sig särskildt de
cirkelrunda rum, som motsvara de nu lefvande indianernas >estufas> och
således torde hafva tjenat till lokaler för religiösa och politiska samman*
komster. Den mängd aska som fanns i härdarna utvisade, att dessa
klippboningar icke, s&som man påstått, tjenat blott till tillfälliga uppe*
hållsorter under krigsfara- De hafva för visso varit permanent bebodda
och anledningen, hvarför folket valt så svårtillgängliga platser, har icke
kunnat vara någon annan än behofvet af skydd mot öfvermäktiga fiender.
(Se Ymer 1892: s. 3—13.)
Tal. åskådliggjorde dessa märkliga bostäders utseende genom ett
större antal af honom tagna fotografiska bilder, hvilka framställdes medelst
scioptikon; de viktigaste af honom uppgräfda föremålen, verktyg af sten,
ben och trä, prydliga lerkärl, väfnader och tre mumier, voro utställda i
ett angränsande rum och togos efter föredragets slut af sällskapets
ledamöter i betraktande.
Vid den supé, som följde efter sammankomsten, föreslog frih.
Nordenskiöld en skål för konungen, Vegafärdens förnämsta befrämjare, och
riksantiqvarien Hildebrand talade för franska nationen och dess här*4
varande representant, hvarpå M. Millet svarade med en skål för det
vetenskapliga arbetet i Sverige.
Sammankomsten den 16 september 1892.
Förhandlingarna leddes af vice ordföranden prof. O. Montelius.
Sammankomsten inleddes med några minnesord egnade åt sällskapets
sedan senaste sammankomst aflidne ledamot f. d. professorn friherre G.
von Diiben, hvilken tvenne gånger, 1875 och 1886, varit sällskapets
ordförande och åren 1878—1887 oafbrutet tillhört dess styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
