Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sammankomsten den 18 november 1892.
Förhandlingarna leddes af vice ordföranden professor O. Montelius.
Ordföranden öppnade Bammanträdet med tillkännagifvande, att
sällskapet sedan sista sammankomsten genom döden förlorat sin
hedersledamot, kommendörkaptenen August Fries. Härvid erinrades om de stora
förtjenster, som herr Fries inlagt om sällskapet, samt tillkännagafs att
en utförligare lefnadsteckning af den aflidne komme att föredragas vid
nästa sammankomst.
Ordföranden erinrade sedan därom, att sällskapets ordinarie
ordförande, friherre A. E. Nordenskiöld pä sammankomstdagen fyllde sextio
är. Med anledning häraf begärdes ordet af justitier&det K. Olivecrona.
som hemställde att sällskapet skulle uppdraga åt sin vice ordförande att
till friherre Nordenskiöld med anledning af dagens betydelse framföra
sällskapets lyckönskningar. Detta förslag godkändes enhälligt.
Ordet gafs därpä &t sällskapets korresponderande ledamot, adjunkt
Th. Thoroddsen fr&n Reykjavik, hvilken i ett föredrag skildrade
hnfvud-resultaten af sina resor och forskningar p& Island.
Tal. erinrade först om att Island, särdeles dess obebodda inre, vore
ett i geografiskt hänseende mycket litet kändt land. I nio somrar hade
han därför genomrest ön i alla riktningar för utförande af geografiska
undersökningar och geologiska rekognosceringar.
Först skildrades sättet att resa på Island, hvilket alltid sker till
häst. Där finnas ej andra vägar än ridvägar och i det inre alldeles
inga. Den största svårigheten är att finna bete för hästarna, ty gräset
spirar i högre belägna trakter fram först i juli, och foder kan på grund
af de långa afstånden icke medföras. Till obehagen på resan hörde
vidare snöstormar, hvarför man i det inre icke ens sommartiden är säker,
och de ännu värre sandstormarna, hvarför man är utsatt i de inre, af
vulkanisk aska eller flygsand täckta vidderna.
Färden öfver de talrika forsande jökelelfvarna är också förenad med
icke obetydlig fara: man kan ej se bottnen genom det slamfyllda vattnet,
och ofta händer det, att hästarna blifva fastsittande i gyttjan. På
Islands nordvestligaste halfö leder den enda stigen utmed hafskusten och
öfver de branta fjällen mellan fjordarna, och huru man fördas där, än
upp till flere tusen fots höjd, än åter ned till hafsytan och än på själfva
stranden, där bränningens skum genomblöter den resande, skildrade tal.
i lifliga drag. Befolkningen där uppe är så godt som afstängd från
världen, men oaktadt sina hårda lifsvilkor nöjd med sin tillvaro. Såsom
exempel på, huru sällan resande komma dit, anfördes, att den som
närmast före tal. färdats där, varit den bekante Eggert Olafsen år 1753.
Tal. skildrade därefter i stora drag Islands fysiska geografi och
geologi- Större delen af ön består af basalter, mäktiga lager af lava
från eruptioner under den tertiära tiden; öns midt upptages däremot
af den antagligen yngre palagonittuff-formationen, som består af aska
och grus, utkastadt af vulkanerna. Ett oerhördt område, ej mindre än
13,400 qv.-km., upptages på Island af jöklar (glacierer); tal. beskref
Ymer, 1891. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
