Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem och invånarna på vestra landet, hvilken afbrutits därigenom att is
hopats i sundet. På hemfärden (1861) besökte Hayés ånyo vestkusten
af Smith Sonnd och landsteg vid Gale Point på Ellesmere land. En
vidsträckt inlandsis utbredde sig öfver landet, ur hvilken uppstucko
höga berg, öfverallt täckta med snö och is.
Efter Hayes hemkomst dröjde det länge, innan någon forskningsfärd
företogs till Smith Sound. Först 1871 utrustades en ny expedition,
denna gång under befäl af amerikanaren Hall, som redan två gånger
besökt de arktiska regionerna. Under den senare af dessa resor lefde
han i 5V* år tillsammans med eskimåer och företog med dem
vidsträckta slädfärder från södra kusten af Hudson Bay ända till King
Williams Land och de trakter, där man funnit lemningar efter
Franklin-expeditionen. Det var Halls tredje resa 1871, som gällde Smith Sound.
Med sitt fartyg Polaris framträngde han ända till sundets norra mynning.
Planen var att från vinterkvarteret företaga slädfärder norrut, och
dessa färder skulle utan tvifvel bragt viktiga geografiska resultat. Men
den 8:de november, innan ännu något hunnit utföras, afied Hall.
Några långa slädfärder företogos ej, endast undersökningar af de stora
fjordarna i närheten af vinterkvarteret. Under hemfärden drabbades
expeditionen af flere olyckor. Vid ett tillfälle då man, under det
fartyget var utsatt för våldsam pressning och i ögonskenlig fara att krossas,
var sysselsatt med att i hast öfverföra en mängd proviant, utrustning
m. m. på isen, råkade fartyget med en del af besättningen ombord i
drift, lemnande de öfriga kvar på isflaket. Det lyckades ej för
fartyget att återfinna dessa senare, och Polaris hade blifvit så skadad,
att man snart tvangs att öfvergifva densamma. Vintern tillbragtes
bland eskimåerna. På våren begåfvo sig de skeppsbrutna i båtar
söderut, och i närheten af Kap York upptogos de af ett h
valfångst-fartyg. — Den del af besättningen som blifvit kvar på isflaket bestod af
19 man. Bland dessa voro tvänne eskimåer, Joe och Hans. En del
proviant, kläder m. m. hade, såsom nyss nämnts, förts öfver på isen,
men provianten var långt ifrån tillräcklig för den långa färd som nu
förestod. Under vintern dref isflaket långsamt söderut. När provianten
började tryta, var det eskimåerna, som ined sitt jaktbyte lifnärde de
öfriga. Under den långa, mörka vintern blef det dock mycket svårt
att jaga. Många dagar spanade eskimåerna förgäfves efter sälar bland
isen, och de skeppsbrutna ledo svår hungersnöd. När våren nalkades,
blef jakten bättre, men nu hotade en annan fara. Stormen bröt isflaket
i små stycken, så att dess besättning tvangs att taga sin tillflykt till en
hvalbåt, som lyckligtvis före skilsmessan från fartyget förts ned på
isen. Man lyckades på detta sätt rädda sig till ett annat isflak. Nya
stormar drefvo snart åter de skeppsbrutna att taga sin tillflykt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
