Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den hos den stora allmänheten ännu tämligen allmänt gängse
uppfattningen, att jordskalfven alltid äro förbundna med nfigot slags
vulkaniska foreteelser, är dock, såsom vi nedan skola finna, helt och hållet
falsk, om ock en sådan föreställning är mindre underlig, enär jordskalf
ofta äro vanliga i samma områden, där vulkaner äro för handen. Till
detta återkomma vi längre fram, men vilja i förbigående erinra om
jordskalf af ännu ett annat slag, de s. k. urlakningsskalfven. Sådana
förekomma i trakter, där berggrunden till öfvervägande del utgöres af
kalksten, krita, bergsalt, gips, eller med andra ord sådana ämnen, som
af det under jorden cirkulerande vattnet kunna upplösas. När
nämligen genom denna vattnets upplösande inverkan någon större
underjordisk hålighet uppkommit, och taket ej längre kan bära de
öfver-liggande massorna utan instörtar, så uppstår likaledes ett jordskalf.
De flesta jordskalf i Danmark, hvars berggrund såsom bekant utgöres
af kritsystemets bergarter, anses vara dylika urlakningsskalf. Än
allmännare äro dessa i de s. k. »karstområdena» inom den österrikiska
monarkien, och »i somliga trakter af Militärgränsen förändras
landskapets utseende genom dessa tilldragelser till den grad, att en person,
som under några decennier varit frånvarande från sin fädernebygd,
knappast vid sin återkomst kan igenkänna densamma».
Medan såväl explosionsskalfven som urlakningsskalfven hafva en
mera lokal karakter, är förhållandet ganska olika med de tektoniska
skalfven eller dislokalionsskalfven. Dessa hafva sin yttersta grund i
jordskorpans sammandragning och stå sålunda i närmaste samband
med de bergsbildande krafterna. På grund af jordens fortgående
af-kylning sammandrager sig denna, och när skorpan skall följa med
volymförminskningen i det inre, blir den på sina ställen rynkad,
medan den på andra ställen brister 6önder och sjunker mot djupet.
Rynkorna visa sig för oss under form af bergskedjor, hvilkas
ursprungligen horisontela lager genom det vid sammandragningen uppkomna
8idotrycket blifvit böjda och veckade på det mest invecklade vis. Till
de jordskalf, som stå i omedelbart samband med bergskedjebildningen,
skola vi strax återkomma, men vilja dessförinnan något uppehålla oss
vid dem, som förekomma inom sänkningsområdena. Här brister
jordskorpan sönder och sjunker så småningom mot djupet. Såväl vid
uppkomsten af en spricka, som vid en förskjutning längs denna,
uppstå jordskalf, och det sjunkande stycket kan därvid äfven pressa upp
lavamassor från djupet, alldeles som när vattnet i ett glas pressas upp
och rinner öfver kanterna, om ett något mindre glas ställes inuti det
förra. Det är detta, som är anledning därtill, att jordskalf och
vulkanutbrott ofta förekomma inom samma områden, t. ex. på Island, i
södra Italien o. s. v. De bero här af samma orsaker, båda äro bundna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
