Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otreflig. Johannesen hade därför begagnat sig af mitt anbud för att
erhålla medel till en ny kajuta, hvilken nu höll på att byggas. Detta
var anledningen till dröjsmålet. Den nya kajutan, som låg längst
akterut alldeles intill ratten, blef ganska ljus, rymlig och treflig och
gjorde ingalunda skäl för benämningen »Orcus», hvilken annars
vanligen af svenska vetenskapsmän, som gjort resor med ishafsjakter från
Tromsö, tilldelats den af dem bebodda delen af fartyget. »Gjöa» förde
— oberäknadt skepparen och kocken — 12 mans besättning, af hvilka
4 titulerades harpunerare, de öfriga 8 voro »gemena» fångstmän. Af
besättningen voro alla fiskarlappar utom tredje och fjärde
harpuneraren samt två af fångstmännen.
1 allmänhet äro dessa fångstfarder ett slags bolagsföretag, uti hvilka
icke endast redaren och skepparen, hvilka vanligen äro en och samma
person, utan äfven hela besättningen är direkt intresserad, i det dennas
enda aflöning för sitt deltagande i färden är en tredjedel af
fångstutbytet. Den del, som tillfaller hvar och en af fångstmännen, kallas
»en mans part». Harpunerarne hafva förutom sin »part», äfven någon
fast aflöning.
Omsider den 11 maj kl. 4 e. m. blefvo vi klara till afsegling och
ankaret lyftes. Som emellertid flere af besättningen ännu befunno sig
i land för att i det längsta njuta af landbackens behag, måste vi ligga
och kryssa utanför staden för att invänta de saknade. Så småningom
kommo de likväl ombord, den ene efter den andre, utom Nils Anton,
förste harpunerare och skepparens närmaste man. Vi lågo fortfarande
och seglade af och an, men han tycktes ej vilja visa sig. Som han
omöjligen kunde undvaras, måste skepparen med några man begifva
sig i land för att efterforeka honom, sedan ankaret åter blifvit kastad t.
Slutligen vid åttatiden på aftonen kom han själfmant och i hög grad
berusad ned till stranden, hvarefter han forslades ombord. Samme
man tyckes äfven Kfkenthal hafva sett i en liknande belägenhet vid
»Berentines» förlisning. Han var emellertid en af de allra bästa
harpunerarne från Tromsö, och hans uppförande var under hela resan utom
vid detta tillfälle oklanderligt, tack vare den omständigheten, att något
brännvin ej fans ombord.
Vid 10-tiden på aftonen lättades ankaret för andra gången, och
»Gjöa» styrde nu på allvar ut ur hamnen genom TromsÖsund mot
norr. Dock blef resan ej så lång. Redan efter blott fyra timmars
seglats kastades ånyo ankar, denna gång i Langesund mellan Renö
och Ringvatsö, där vi sedermera kvarlågo ända till den 23 maj. Det
är ganska vanligt, att ishafsfararne för att tvinga besättningen till ett
nyktrare lefnadssätt lemna Tromsö så snart alla förnödenheter blifvit
bragta ombord, samt sedermera innan de gå till sjös uppehålla sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
