Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuster. Detta torde äfven möjligen vara händelsen under en stor del
af äret, men om våren, i april och maj månader, och möjligen äfven
tidigare, förekommer den i allmänhet i stor mängd blandeden is, som
från öster och nordost drifver fram mellan Spetsbergen och Beeren
Eiland. På sommaren visar den sig emellertid icke i isen vid södra
och östra Spetsbergen, däremot torde den äfven under sommaren —
att döma af erfarenheten från 1892 års fångstsäsong — uppträda i
»nord-isen» vid Spetsbergens nordkust eller där »nordisen» och »vestisen»
sammanträffa1. Enligt uppgift af fångstskepparne skulle klapmytsarna,
som under våren påträffas mellan Spetsbergens Sydkap och Beeren
Eiland, omkring början af juni vandra öfver till vestisen. När de
återvända, har jag ingen uppgift om. Troligen sker detta på vintern.
Vid denna årstid torde »östisen» i allmänhet på sin fard fundt om
Sydkap draga sig mycket längre mot norr vid Spetsbergens vestkust
och där komma i omedelbar närhet till vestisen. Som sälarna ju i
allmänhet följa drifisen, vore det under sådana omständigheter särdeles
förklarligt, om någon, del af klapmytsen, fast den har sitt egentliga
tillhåll i vestisen, under vintern utbredde sig något i östisen och vid
vårens inträde, då förbindelsen mellan öst- och vestis afbröts,
koncentrerade sig i trakten mellan Sydkap och Beeren Eiland. • Förutom
klapmytsar jagades under de första veckorna af vår vistelse i isen
äfven den lilla, men i ganska stora hjordar uppträdande
grönlands-sälen.
Så snart icke fångstbåtarna äro ute eller skepparen unnar sig sin
korta nattro, segla vi oupphörligen fram och tillbaka, än nära det
öppna hafvet, än några sjömil in i den jämförelsevis glesa isen för att
upptäcka ny fångst. Men äro fångstbåtarna ute, kunna vi naturligeil
ej segla ifrån dem, utan då ligga vi bi. Jag hade tänkt mig, att
sådana tillfällen skulle vara särdeles lämpliga för hydrografiska
undersökningar, hvilket de ofta voro. P& grund af skepparens oginhet och
brist på tillmötesgående måste jag emellertid gång på gång låta dessa
tillfallen vara obegagnade. Det var äfven en annan sak, spm i hög
grad försvårade de hydrografiska observationerna, nämligen svårigheten
att bestämma det geografiska läget af observationsstället, för så vidt
ej land var synligt. Skepparen gjorde sällan några ortbestämningar,
och loggning förekom nästan aldrig. Att bestämma middags- eller
midnattshöjden var visserligen ingen svårighet, men att hålla reda på
kursen och något så när uppskatta farten i och för en därpå följande
1 FAngstmännen benämna drifisen norr om Spetsbergen och Nordostlandet
»nord-isen», den is, som ligger vid Jan Mayen och vid Grönlands ostkust kallas »vestisen»
och den, som ligger öster om Spetsbergen mellan denna ö och Hopen samt äfven
längre öster ut, kalla de »östisen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
