- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 14 (1894) /
48

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det synes mig troligt, att rörelsen inom névéen är väsentligt olika
den inom en verklig glacier, och detta skulle bero på, att névéen
består af firni8, som är en skiktad substans, under det glacierisen är en
raassformig substans. Firnisen består af sammanpressade och något
om kristalliserade (metamorfoserade) snöskikt. Gränsen mellan hvarje
skikt motsvarar ett uppehåll i snöfallet, och vid detta uppehåll har
natur]igen snöns yta absorberat föroreningar i luften, hvilket måste
hafva haft till följd en nedsättning af smältpunkten hos gränsområdet
mellan skikten. Härigenom förefaller det möjligt, att i névéen det
ena skiktet glider öfver det andra, under det att rörelsen inom själfva
skiktet är mindre. Att för öfrigt tvenne flmisskikt, som mellanlagras
af en inre morän kunnat glida i förhållande till hvarandra, tror jag
mig hafva tämligen säkra observationer för vid flere af de veckningar
i isen jag iakttagit.

De talrika grusinlagringarna i névéen gåfvo naturligen upphof
till betydande ändmoräner. Nedanför isbranten förekommo sådana af
åtminstone 6—8 meters höjd ganska talrikt. Som névéen snarare
tycktes vara i framåtskridande än i tillbakagång, lågo dessa ändmoräner
mycket nära iskanten. Endast den vestliga af névéerna har afgjordt
dragit sig tillbaka något längre stycke; där har den, såsom på kartan
är antydt, kvarlämnat ganska stora åsformiga ändmoräner, liknande
dem vid det sydligaste af de sju isfjällen. En dylik åsformig bidning
(b) hade en höjd af ej mindre än 75 meter. Vid denna ås tycktes
névéen åter vara i framåtskridande, ty den höjde sig upp på densamma
nästan ända till åsens högsta topp. Detta är sålunda ett exempel på
att en névée, med anledning af det starka trycket bakifrån, kan tvingas
att röra sig uppför ett sluttande plan. Beträffande åsen, så kunde
dess betydliga höjd förklaras antingen genom de mycket närbelägna
fjällpartier, från hvilka morän materialet härstammade eller ock
därigenom, att åsen till det inre bestode af is och sålunda utgjorde, hvad
i Grönland kallas en »död bræs.

Äfven på norra stranden af Kings bay förekomma glacierer och
névéer, hvilka jag emellertid ej hade tillfälle att besöka. Hela östra
sidan af Kings bay upptages af en väldig glacier, som från sitt i
fjorden utskjutande starkt söndersplittrade bräin, lik en af Grönlands
is-strömmar, sträcker sig in i landet så långt ögat når, begränsar
horisonten och på alla sidor omgifver den ena i fjärran uppstickande
bergstoppen efter den andra. Denna snöhvita glacier med de ur densamma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1894/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free