Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortom var öppet vatten, hvarefter till utsændet tät is följde. Denna
till utseendet täta is låg ett godt stycke bortom Outer Islets, af hvilka
några voro synliga frftn den punkt där jag stod. Närmast Amsterdamön
låg, såvidt jag kunde se, ingen tat is. I östra delen af Danes gat och
det synliga af Smeerenburg låg is packad eller möjligen fastis. Efter
intagen måltid företogs återförden, hvilken gick raskt under frisk
nordlig vind. Vi anlände till fartyget vid 8-tiden på morgonen den 9 juli,
sedan vi först prejat uBerentine» och vexlat några ord med dess
skeppare, Nils Johnsen, angående isförhållandena.
När jag återkommit ombord på »Gjöa» meddelade jag min
skeppare, huru jag funnit drifisens läge, hvarefter jag gick till kojs för att
erhålla några timmars hvila, innan fården till Hamburger bay
anträddes. När jag vid 12-tiden vaknade, hörde jag, att vi gjorde stor
fart. Under det jag sof, hade skepparen vändt stäfven från isen mot
söder, och vi befunno oss, då jag vaknade, nästan på samma
breddgrad som det sydligaste af de sju isfjällen. Han hade sålunda helt
plötsligt inhiberat den utlofvade resan till Hamburger bay och
dessutom hade han icke föst något afseende vid mina underrättelser
angående isens läge, af hvilket framgick, att vi åtminstone kunde komma
till nordsidan af Amsterdamön och möjligen längre. Som jag
emellertid ej kunde göra mina anspråk gällande på något vis, var det ingen
annan råd än att följa med, dit kosan bar.
Vi seglade mot söder utmed Spetsbergens vestkust, hvilken dock
i allmänhet doldes af moln, vände sedan mot öster och anlände den lj5
juli till trakten af Hopen Eiland. Här lågo vi bi för tjocka och dåligt
väder några dagar. Härunder kom jag på den ljusa idéen att försöka ‘
en bottenskrapa, som jag af konservator Sparre-Schneider i Tromsö
fått låna. Manskapet blef genast mycket intresseradt af denna
sysselsättning och betraktade med nyfikenhet de egendomliga skapnader,
som upphemtades från hafvets botten. Detta var allt något bra mycket
intressantare än mina tråkiga temperaturobservationer och vattenprof.
Under loppet af några dagar skrapade de nu af hjärtans lust, när
de hade tillfälle, vare sig det var natt eller dag och oberoende af
min närvaro, tills en vacker dag linan brast och skrapan stannade i
djupet. Då var den fröjden all.
Den 17 juli började vi draga oss tillbaka mot vester, och den 19
vände vi in i Storfjorden, under vägen passerande ganska tät is. Den
20 befunno vi oss omkring 10 minuter syd eller sydvest om Whales
point. Ungeför på detta ställe uppehöllo vi oss till den 27.
Den 20 på kvällen gjorde jag en liten roddtur för att skjuta fågel
och Studera isen. Drifisen bestod här till största delen af
hopskruf-vade eller på hvarandra uppskrufvade och sammanfrusnä flak, ofta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
