Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämmande uppgifter om dess närhet måste jag antaga kartan vara
oriktig, hvilket också sedermera bekräftade sig.
G. Valdau, som med K. Knutson 1885 företog en resa från
Ma-panja till Kotta-sjön och Mbu, berättade, att det vid sjön var ondt om
lifsmedel. Ehuru jag antog, att denna brist endast var tillfällig,
inköpte jag dock i Lunge en stor bunt plantaner, som medtogs. Efter
ytterligare 2 kilometers vandring kommo vi plötsligt fram till randen
af en 10 m hög brant, urskogen var slut, och framför oss låg
Kotta-sjöns lugna vattenyta, på alla håll omgifven af låga, skogklädda höjder.
Sjön var i ost-vestlig riktning 2 till 3 kilometer bred, i nord-sydlig
något mera. Ungefär i dess midt höjde sig en liten ö, på hvilken
byn Balombi-ba-Kotta bli fvi t uppförd. Inga farkoster eller infödingar
kunde upptäckas, och för att göra oss bemärkta, ropade bärarne så
mycket de förmådde. Det hjälpte, och strax därefter skötos några
kanoter ut från öns strand. Dessa farkoster voro af helt annan form
än de, som brukas vid kusten och på floderna och mycket små, så
att de rymde endast 2 å 3 personer. Under afvaktan på kanoternas
ankomst hopsummerade jag de använda marschtidema och fann, att *
jag skulle kunnat gå från Bonge och hit på en dag — det var nu
tidigt på eftermiddagen — ehuru tillryggaläggandet af den 25
kilometer långa vägsträckan antagligen skulle blifvit ett rätt styft
dags-arbete. Att i hemlandet gå denna väglängd är ju en liten nätt
promenad på fem timmar, men i det tropiska Afrikas skogar tager det
fullt en dag, och äfven med bästa vilja och friska krafter är det svårt
att göra dagsmarscherna längre.
Vi blefvo emellertid fraktade Öfver och fingo ett par hyddor till
vår disposition. lifsmedel var det för tillfället godt om, och vi fingo
mer än nog däraf, bärarna förmådde icke ens göra slut därpå, ehuru
de utan tvifvel gjorde sitt bästa.
Min begäran om kanot för en färd längs stränderna beviljades,
men med det tålamodspröfvande tillägget »i morgon». Huru många
gånger hade icke min verksamhet blifvit afbruten af detta förhatliga
»i morgon», en sannskyldig exponent af negerns lättjefulla lif! Han
frågar icke efter tiden och förstår ej, att den för oss hvite kan hafva
något värde. Han tycker, att vi hafva alldeles för brådtom och lägga
i dagen ett onödigt fjesk. Alltså återstod mig för dagen endast ön,
som snart var genomsnokad; den erbjöd föga af intresse. Den var
uppbyggd af basalt, och dess högsta punkt låg 24,6 m öfver sjöns
yta. Den nämnda bergarten hade jag sett upprepade gånger under
maiischen, och det var tydligt,, att vår väg hade gått fram öfver ett
sammanhängande basalttäcke. Att sjöns bildningssätt måste ställas i
samband med vulkaniska företeelser var klart, men hur dess tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
