Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fruktbar, åtminstone ej i den grad, som man väntar och mången
föreställer sig, men dock tillräckligt, för att infödingarna med litet större
flit och omtanke skulle kunna lefva godt hela året om, i stället för
att såsom nu regelbundet vissa tider årligen lefva i ett tillstånd af
halfsvält. I Bonga-Lisoni måtte folket vara mindre lata än
annorstädes, ty där var det god tillgång på föda, och karavaner från
grannbyarna infunno sig där för att köpa lifsmedel.
Då jag under större delen af min fård följde samma väg som G.
Valdau under sin resa till dessa trakter 1890, då Sodensjön upptäcktes,’
så finner jag det onödigt att här anföra namnen på passerade byar,
vattendrag m. m., för hvilka Valdau redogjort i sin i denna tidskrifts
årgång 1890 införda uppsats »Upptäckten af Sodensjön», till hvilken
jag alltså hänvisar.
Sjön är en typisk kratersjö, något mindre än Kotta sjön, men
genom de omgifvande, skegklädda, branta strändernas betydliga höjd och
sitt klara vatten Öfverlägsen densamma i skönhet.
Efter en dags uppehåll i Bonga Lisoni fortsatte jag i OSO riktning
mot Elefantejön. Den karta jag medförde var vilseledande i vida
större grad än jag förmodade, och jag kom därför att använda två
halfva dagsmarscher för att nå sjön. Vägen till Bonga Ekundu, där
jag tog kvarter, gick till stor del genom urskog och en mera kuperad
trakt än under de föregående dagarna.
Byn hade endast få gånger besökts af européer — tyske kaptenen
Zeuner och G. Valdau. Min ankomst dit väckte därför ett visst
uppseende. Den fruktan man till en början visade för mig, bröts snart
genom ett litet äfventyr, som jag här förbigår, och jag kom därefter
på god fot med folket. Åtskilliga funnos dock, hvilkas rädsla jag ej
med bästa vilja kunde stilla, och det var barnen. När jag visade mig
på bygatan och någon parfvel icke tids nog observerade mig eller hann
skynda in i någon hydda, genljöd byn af de mest hjärtskärande
nödrop. Eget var det att se, hur ungarna, dä mödrarna kommo dem till
hjälp och lyfte upp dem, satte händerna för ögonen för att slippa se
mig. Sannolikt inbillade de sig, att faran var förbi, blött och bart
de icke sågo mig.
Vid middagstiden d. 5 juni uppnåddes Balombiba-Mbu vid
nord-vestra stranden af Elefantsjön eller, som infödingarna kalla den, Mbu
(= stort vatten). Byn räknade 63 hyddor. Man var där van att se
européer, och min närvaro väckte därför ej samma uppseende som i
Bonga Ekundu. Guvernementet hade ett par år haft en station vid
sjöns motsatta sida. Den var vid tiden för mitt besök i trakten obesatt.
Byn är känd vidt och bredt på grund af sin lergodsindustri. Det
är företrädesvis kvinnorna, som syssla med förfärdigandet af lervarorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
