Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinna att tillkalla hjälp från Indianbyn var Eloma redan l&ngt
borta.
DA Klom a såg, att han icke hade nAgon utsikt till räddning»
svepte han sin filt af cederbast kring hufvudet och lade sig att sofva
på isstycket. Naturligt nog hade han den tanken, att detta skulle
blifva hans sista sömn. Men efter att hafva drifvit omkring både
länge och väl, vaknade han upp och blef ej litet förvånad, ty då han
somnade var det vinter och nu var det redan vår; isstycket var
nästan smält och fördes af vind och ström hastigt mot land.
Det var långt, långt borta mot Bolens nedgång som Klorna Båg
ett lågt land med jämn strandbrädd; från en stor bukt märkte han
att det uppsteg rök liksom från en större indianby, och då han kom
närmare syntes också ganska riktigt en stor by, bestående af vackra
indianhyddor, med en stor totem eller stam påle framför ett ovanligt
stort hus, hvilket såg- ut att tillhöra en höfding.
Isstycket närmade sig land med en seglande kanots hastighet.
Klorna kände sitt mod lifvas, och så fort hans isstycke stötte mot
stranden, sprang han genast i land.
Stranden var fullkomligt jämn, och längs densamma låg en
ofantlig mängd hyddor; men icke en enda menniska syntes till. Klorna
smög sig upp till en af hyddorna och tittade in genom en springa i
väggen. Där satt en gammal gubbe bakom en stor eld, som brann
midt i rummet; rundt omkring elden sutto den gamles hustru,
hans två döttrar och två söner, alla blinda. Klorna gick in i hyddan
och ingen kunde se honom, men alla kände lukten af honom; de
inbjödo honom att sitta ned hos dem, men Klorna gick sin väg och
8trÖfvade längs med husraderna. Slutligen träffade han en man, som
bjöd honom in i sin fars hydda. Här bad man honom förtälja om
sin resa; men han hade just icke mycket att berätta, eftersom han
sofvit hela tiden.
»Du är väl rätt hungrig nu?» sade värden. Klorna medgaf att
så var. »Nå», fortsatte gubben, vänd till sonen, hvilken fört Klorna
in i hyddan; »fråga honom då hvad han vill ha till mat». — »Lax»,
sade Klorna.
Då befallde gubben sin son att gripa en af sina egna systrar och
kasta henne i sjön. Sagdt och gjordt. Men tänk! Flickan
förvandlades till en lax, hvilken genast fångades, kokades och framsattes för
Klorna. Men gubben satte också fram en liten skål af cederbark och
bad Klorna lägga alla benen af laxen däri. Tyvärr glömde dock
Klorna hans tillsägelse och kastade en liten bit af skinnet på elden i
stället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
