Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stammade från den mellersta delen af järnåldern, 5:te eller 6:te
århundradet, då däremot d:r Söderberg var af den meningen, att det härledde
sig från den egentliga vikingatiden.
Sammankomsten den 14 december 1894.
Förhandlingarna leddes af vice ordföranden d:r Hj. Stolpe.
Sedan Sällskapet beslutat, dels att sekreterarens arfvode under
nästkommande tre år skulle utgå med 600 kronor årligen, dels att under
nästkommande år enahanda inkomst- och utgiftsstat som under det
innevarande skulle vara gällande, skreds till de i stadgarna föreskrifna valen,
hvilka utföllo sålunda: ordförande för nästa år doktor Hj. Stolpe, vice
ordförande riksantikvarien H. Hildebrand, sekreterare (för tre år)
bibliotekarien E. W. Dahlgren, öfriga ledamöter i styrelsen: öfveringeniör S. A.
Andrée, hofintendenten A. Börtzell, kartografen C. E. Dahlman,
statsgeologen frih. G. de Geer, kommendörkapten J. A. Ekelöf, professor O.
Montelius, prof. frih. A. E. Nordenskiöld, kommendörkapten L. Polander,
professor G. Eetzius, professor P. G. Rosén, prof. Hj. Sjögren och f. d.
presidenten C. Fr. Wcern; revisorer: lektor C. A. Zachrisson och löjtnant
O. Gyldén, revisorssuppleanter: med. d:r G. D. Wilkens och löjtnant O.
Kjéllström.
Härefter höll d:r Hj. Stolpe föredrag om den egendomliga folkstam,
af spaniorerna kallad negritos, som bebor de inre otillgängliga
bergstrakterna på Luzon, den största af de Filipinska Öarna.
Själfva namnet anger det karakteristiska hos folket, nämligen dess
mörka, negerliknande hudfärg, hvarigenom negritos skilja sig från öarnas
malajiska hufvudbefolkniog. Till hvilken menniskoras de böra räknas
är emellertid ej alldeles afgjordt; besläktade stammar finnas på
Anda-manerna och halfön Malakka m. fl. ställen, och man antager, att alla
dessa folk i antropologiskt hänseende stå nära papuas på Nya Guinea.
I kulturhänseende stå de mycket lågt; de lifnära sig af jakt, ströfva
ständigt omkring och hafva inga andra bostäder än ett slags af
trädgrenar flätade skärmar, under hvilka de söka skydd för natten.
Prydnaderna bestå af kammar af bambu samt ett slags spiralformiga ringar
af vildsvinsborst, hvilka bäras kring underbenet såsom utmärkelsetecken
för den man, som under jakt lyckats nedlägga ett vildsvin. Vapuen
bestå af båge och pilar samt korta, harpunliknande kastspjut. De lefva
i monogami, och skilsmässa förekommer, så vidt man vet, aldrig. Liken
begrafvas, öfver grafven uppsättes ett skjul» men hela trakten, där
dödsfallet skett, får sedermera ej vid lifsstraff beträdas af någon af
stammens medlemmar. Detta är förnämsta anledningen till deras ständiga
ombyte af vistelseort.
D:r Stolpe skildrade slutligen ett besök, som han gjort hos en
negrito-stam, ej långt från Luzons hufvudstad Manila, samt förevisade därunder
tagna fotografier och insamlade etnografiska föremål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
