Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon af dessa stammar, blåser det upp till orkan. Enär de
förvandlade djuren äro afundsjuka på menniskorna, brukar man sedvanligen
kasta åt dem ett litet offer för att blidka dem, t. ex. torkade laxar
eller dylikt. Ibland lär det ha händt, säga indianerna, att de, som
rest från den ena folkstammen till den andra för att inbjuda
befolkningen från Somkall-fjällen till Sissauch-dansen, blifvit angripna och
måst kasta ifrån sig sina Sissauch-flöjter i sjön för att tillfredställa
sjölejonens andar. Man tror också bestämdt, att sjölejonen ännu i
dag äro afundsjuka och hysa groll mot menniskorna, därför att de ej
blifvit tagna med i Sissauch-dansen. De omnämnda flöjterna tillhöra
Sissauch-dansen, och deras toner skola representera de andar, som
uppträda i denna dans, såsom jag sedan närmare skall, omtala.
Därefter fortsatte Wakilmaj med sina bröder resan landvägen till
Tallio, en fjord, som ligger söder om Bella Colla-fjorden. Då de
kommo ned till fjordens saltvatten, såg Wakilmaj någonting, som rörde
sig i skogen midt emot. Då han gjorde sig närmare underrättad om
hvad det var, påträffade han en gammal man med hustru och dotter,
som bodde här. Wakilmaj vardt förälskad i dottern, och det vardt
beslutadt, att dessa två skulle gifta sig med hvarandra.
Wakilmaj fortsatte sin resa till Bella Colla, och de tre andra
bröderna skildes likaledes åt och foro i olika riktningar, den ene till
Vanuck, den andre till Bella Colla, den tredje slutligen längre upp
för kusten. Wakilmaj själf gifte sig och bosatte sig i Bella Colla.
Alla de andra bröderna hade han undervisat i den heliga
Sissauch-dansens mysterier, och hvar och en af dem hade fått en Sissauch-flöjt
af honom. Alla dylika ting hade Wakilmaj fått af Pelkhanny,
hvilken, som det heter i sägnerna, ansågs stå i förbindelse med själfva
Naualok och Alkondam uppe i himmelen, d. v. s. solen eller månen.
Då Wakilmaj hade byggt sig ett stort hus, lät han inbjuda alla
andra skapade varelser till en stor fest, hvarvid Sissauch-dansen skulle
dansas. Dessa varelser voro på den tiden, som vi ofvan nämnt, till
hälften menniskor, till hälften djur. Då Wakilmajs hustru just vid
denna tid skänkt honom en son och en dotter, och dessa på fyra
dagar blifvit nära på fullvuxna, lät han dem gömma sig och
tillkännagaf därpå, att Sissauchs ande tagit dem till sig. Sedan fyra dagar
förgått efter denna händelse, hörde man den fjärde dagen på aftonen,
just som det begynt mörkna, Sissauch-flöjterna ljuda. Indianerna på
den tiden hade ej hört talas om någon sådan dans eller någon dans
alls, och för öfrigt voro de ju ej ännu mer än till hälften menniskor,
förrän de invigdes i den heliga dansen, då de genast blefvo verkliga
menniskor i allo. Sägnen berättar, att Wakilmaj sände sina två barn
direkt till himmelen eller, som det heter, till Alkondam, den store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
