Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnat ett par märkliga meddelanden; vid beskrifvandet af ett
vedda-skelett iakttog han först, att å främre randen af den undre änden af
skenbenet framför den Btora ledytan mot språngbenet (astragalus)
fanns en egendomlig ledfacett, hvarmed skenbenet ledede mot
sistnämnda bens hals. Med anledning bäraf fortsatte ban undersökningen
af förhållandet hos ett stort antal rasskelett och fann då, att
ifrågavarande ledfacett synnerligen ofta förekom hos lägre raser, t. ex. mer
eller mindre hos alla de 14 granskade australnegrerna och de 25
andama-nerna, hos 6 af de 11 hinduerna, hos 3 af de 4 polynesiema o. s. v.,
under det att af 30 europeer endast tvenne individer företedde denna
karakter. Hvad angår den motsvarande ledfacetten å språngbenet, var
förhållandet likartadt; den fanns sålunda t. ex. i 7 fall af 11 australiska
skelett, i 12 fall af 24 andamaniska o. s. v., under det ätt den hos
europeiska fanns blott i ett fall af 25. Därjämte iakttog han, att denna
»facettering» var förenad med en konvex form af skenbenhufvudets
yttre ledyta, en form som Hueter redan år 1863 påvisat utmärka det
nyfödda europeiska (tyska) barnet. Den talrika förekomsten af dessa
karakterer, framför allt de nämnda facetterna, ansåg Thomson härröra
af de ociviliserade folkens sätt att sitta på marken med starkt
indragna underben (the squatting posture), hvarvid en ytterligt stark
framskjutning af skenbenets nedre ände mot språngbenets hals eger
rum. Thomson framhöll äfven, att hos de antropoida aporna likartade
facetter förekomma å skenbenet och språngbenet,
Ungefärligen vid samma tid framlade Manouvrier1 en grundlig
undersökning öfver skenbenets retroversion och dess förhållande till
kroppsställningen. Af hans tabeller framgår, att retroversionen
förekommer, om än sparsamt, hos nutidens fransmän, men vida oftare
hos stenålderns — om än i mycket varierande grad — samt
framfor allt hos de ociviliserade folkraserna, icke minst hos kaliforniska
indianer; men alla dessa vilda folk, australier, ny-kaledonier,
elds-ländare, buskmän och indianer m. m., kunna icke dess mindre intaga
fullt upprätt ställning. Fraiponts slutsats om Spy-menniskornas oförmåga
af upprätt ställning på grund af skenbenets retroversion, var således
alldeles förhastad. Vidare påvisade Manouvrier, att ett visst samband
råder mellan skenbenets retroversion och dess platyknemi.
Att tryck såväl som vissa kroppsställningar kunna, om de ofta och
länge få inverka, så småningom åstadkomma förändringar å
skelettdelarnas form har af flere forskare framhållits, och åtskilliga bevis
därför hafva blifvit framlagda, framför allt af de ofvannämnda britiska
anatomerna Sir W. Turner och Prof. Arthur Thomson samt af D:r
Manouvrier, Mom. de la Soe. d’Authropologie de Paris, 2 Sér., T. 4, 1É90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
