Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
foster från 3:dje månaden till födelseperioden. Såsom Thomson
framhållit, har den tyske kirurgen Hueter redan 18G3 iakttagit denna
karakter hos det nyfödda (tyska) barnet. Däremot har jag med
hänsyn till retroversionen af fostrets skenben icke i den här ofvan anförda
litteraturen (Manouvrier, Turner, Thomson, Havelock Charles)
anträffat någon uppgift. Af doktorerna Alb. Lindström och Hultkrantz
meddelades mig emellertid, att äfven härutinnan Hueter redan år
1863’ var föregångare, att han iakttagit bakåtböjningen af skenbenet
och dess inre ledytas starka bakåtsluttning. Hueter hade visserligen
icke följt dessa karakterers utveckling under fosterlifvet, utan
omtalar dem blott hos det nyfödda barnet. Och då för honom
retrover-sionens talrika förekomst hos fullvuxna individer af vilda folk och
stenåldersskelett icke var bekant, var det naturligt, att han icke
kunde däri uppspåra ärfda anlag. Han sökte i stället förklaringen
till skenbensledytornas form hos det nyfödda barnet uti det olika
tryck, hvari de stå under fosterutvecklingen. Då befinna sig, säger
han, de nedre extremiteterna i böjdt läge; särskildt är knäleden i
regeln starkt böjd; böjmusklerna utveckla sig i sin längdriktning
mindre än sträckmusklerna; lårbenets ledutskott utöfva ett tryck å
bakre delen af skenbenets ledytor, detta gäller isynnerhet om den
inre ledytan; däraf orsakas bakåtböjningen af skenbensbufvudet och
den bakåt sluttande ställningen af dess ledytor, särskildt den inre.
Men sedan uppstår genom de förändrade tryckförhållanden, i hvilka
knäledens delar efter födelsen och framför allt hos den vuxna
individen befinna sig, en omgestaltning af ekenbenshufvudet, hvilket ställer
sig i mera upprätt ställning, d. v. s. återföres alltmer i benets
längdaxel; dess båda ledvtor, framför allt den inre, tillplattas och ställa sig
i mera horisontelt läge, i rätare vinkel mot skenbenets längdaxel.
I denna Hueters framställning ligger det onekligen något
tilltalande. Förklaringen förefaller enkel och naturlig och utvecklingen
synes stödja sig på rent mekaniska förhållanden.
Och ändock får jag för min del framhålla, att jag anser frågan
icke vara så enkel, utan tvärtom mycket mera komplicerad. En hvar,
som under senare decennier i vidare omfiittning sysselsatt sig med
morfologiska spörsmål, torde hafva kommit till den uppfattningen, att
de organiska formdaningarna icke bestämmas allenast af de gröfre
mekaniska lagarna. Det är icke blott det utifrån inverkande »trycket»
och »dragkraften» m. m., som verka gestaltande och omformande,
utan det finnes, särskildt under fosterutvecklingen, i organismens olika
delar andra »krafter», som väsentligt medverka; vissa delar hafva en 1
1 C. Hueter, Anatomische Studien au den Kxtrem i täten gelenken Neugeborener
und Erwacbsener, III. Dag Kniegelenk. Virchow’s Archiv. Bd 26, 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
