Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäller detta om deras första daning och deras gestaltning hos fostret.
Det är utan tvifvel en väsentlig skilnad i arten och mittet af de
krafter, som verka under fosterlifvet och sedan under lifvet ute i
världen. Detta synes mig icke minst gälla om ledgångarnes utdaning.
Under fosterlifvet tagas dessa endast i ringa mån i anspråk vid
kroppsrörelser. Ingen »kroppstyngd» hvilar på en knäled hos det i
amnios-vätskan fritt hängande fostret. Och om det »tryck», som dess
lårbens-kondyler skulle utöfva å dess skenbens ledytor, särskildt dettas inre
facett, veta vi egentligen ingenting säkert — det hvilar väsentligen på
antaganden. Hvarför skulle i följd af muskeltonus in. m. just
skenbenet gifva efter och icke likaväl menisken och lårbenskondylen? I
alla händelser är jag icke sinnad att antaga, att hos hvarje individ, i
hvarje särskildt fall, en inverkan af tryck åstadkommer skenbenets
retroversion hos fostret. Däremot låter antagandet af ett sådant under
tallösa generationer upprepadt inflytande, alltså en långsam, i urtiden
förvärfvad och sedermera nedärfd konfiguration af dessa såväl som
andra ledgångar hos menniskofostret med all rätt diskutera sig, om
man än härvid bör taga äfven andra faktorer än tryck allena med i
räkningen. Min öfvertygelse är, att man vid lösningen af alla
morfologiska spörsmål i fosterutvecklingen bör gå »fylogenetiskt» till väga;
man bör se noga till huru det i hvarje fall förhåller sig hos
stamför-vandterna och icke söka lösa menniskoorganismens morfologiska
problem enbart.
Mycket mera kunde vara att säga i dessa viktiga principfrågor.
Det anförda kan emellertid vara nog för att förklara, hvarför jag för
min del icke är tillfredsställd med den tolkning Hueter gifvit af de
ifrågavarande företeelserna. Den är en tolkning, som i förstone kan
synas tilltalande, men vid närmare granskning skall man erfara, att
den icke räcker till.
När man nu finner skenbenets retroversion vara en konstant
egenskap hos fostret — jag har kunnat påvisa dess tillvaro ända
från den 3:dje fostermånaden (sannolikt finnes den äfven
dessförinnan) och genom hela fosterlifvet — och när man därtill vet, att
densamma är ytterst vanlig hos fullvuxna individer af vilda folk samt
att den likaså varit vanlig hos våra förhistoriska förfader i Europa
under stenperioden, när man därtill känner, att den är karakteristisk
för de antropoida aporna, så synes mig starka Bkäl tala för, att här
föreligger en ursprunglig morfologisk karakter, Bom nedärfts genom
generationerna allt ifrån aflägsna urtider. Den finge därigenom ett
ganska högt fylogenetiskt värde, och detta så mycket mera just därför,
att den hos nutida europeer blott undantagsvis kvarstår hos den
fullvuxne individen, samt tvärtom i regeln viker för en omvandling, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
