Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och alpina arter. En tredje art, Carabus yrönlandxcus, som nu finnes
i arktiska Amerika, är redan för n&gra år sedan funnen på detta ställe
af D:r A. Sauer, hvilket fynd i själfva verket var anledningen därtill,
att författaren reste till Deuben för att där eftersöka de arktiska
växt-lemningarne.
Alla ofvan anförda växter, utom den förmodade Salix retusa,
hvilken saknas i Skandinavien, äro såsom vi sett gemensamma för
Alperna och höga Norden. Men i sin utbredning förete de dock
väsentliga olikheter, så att vi kunna hänföra dem till tre skilda grupper.
Salix herbacea och Saxifraga oppositifolia förekomma sålunda äfven
på Riesengebirge och Sudeterna, medan Polygonum viviparum och
Eriophorum Scheuchzeri här saknas, under det att Saxifraga Hirculus
finnes spridd på torfmossar med långa mellanrum från Skandinavien
till Alperna. Vi skola nedan återkomma härtill och erinra nu blott
därom, att äfven tvenne af de anförda skalbaggarne äro gemensamma
för de arktiska trakterna och Alperna, medan de saknas i
mellanliggande område.
En af de frågor, som redan långt tillbaka tilldrog sig forskames
uppmärksamhet, var just den om anledningen därtill, att så många
växtarter äro gemensamma för Skandinaviens fjäll och bergen i Skotland
å ena sidan, Alperna eller andra berg i mellersta och södra Europa å
den andra. Förhållandet syntes så mycket märkligare, som en stor
mängd af dessa arter ej blott saknas på mellanliggande lågland, utan
där icke numera kunna lefva, och Gmkli.v trodde sig i förra
århundradet därföre kunna anföra denna omständighet såsom ett bevis
därpå, att arter blifvit särskildt skapade på de vidt skilda ställen, där de
nu förekomma. När emellertid geologerna började komma till
visshet därom, att en istid herskat i Europa under ett skede af den
q vartära perioden, bragtes äfven ofvannämnda fråga närmare sin
lösning. 1846 uttalade sålunda engelsmannen E. Forbes den meningen,
att de arter af Europas alpflora, som äfven finnas i Gamla Världens
arktiska och subarktiska trakter, äro rester af en flora, som under
istiden utbredde sig från dessa trakter mot söder, och hvilken vid isens
afsmältning vandrade åter mot norden. Denna Forbes’ åsikt
omfattades äfven af Darwin, som redan i första upplagan af sitt berömda
verk »On the origin of species» utförligt sysselsätter sig med istidens
inflytande på växternas och djurena utbredning. Han framhåller, att
liksom växterna från de arktiska trakterna vid köldens tilltagande
måste hafva vandrat mot söder, så måste äfven alpfloran på de höga
bergen i mellersta och södra Europa hafva drifvits ned till bergens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
